Jägmästaren Anders Landström beskriver en komplex situation för kyrkans skogsbruk. Det finns tolkningsutrymme i ägardirektivet.
Det är en av de sista varma dagarna i augusti. Solens strålar strilar mjukt genom den fuktigt svala granskogens kronor. Sommaren har börjat övergå i höst. Om bara några veckor hägrar kyrkovalet.
Anders Landström är stiftsjägmästare i Luleå stift och därmed chef för egendomsförvaltningen. Stiftet består geografiskt av Norrbottens och Västerbottens län och äger totalt 70 000 hektar mark, varav 40 000 är skogsmark. Anders Landström står vid kanten av kyrkogården i Gammelstad. Kyrkans skogsmark sträcker sig hela vägen fram till den lilla väg som leder ner till parkeringen. Enligt kyrkoordningen ska den här skogen "förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att den ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Tillgångarna ska därtill förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar". Anders Landström hittar en stig in genom slyn som skiljer skogen från vägen, och passerar ett omkullblåst träd.
– Det är viktigt att sånt här får ligga kvar, det gynnar den biologiska mångfalden, säger Landström.
Svenska kyrkan är liksom flera andra stora skogsbolag i Sverige certifierade enligt PEFC, en miljömärkning som ska garantera att skogsprodukten kommer från ett hållbart skogsbruk.
– Vi har oberoende revisorer som granskar att vi följer reglerna för att leva upp till certifieringen. Enligt den ska fem procent av skogsmarken avsättas för biologisk mångfald, men vi avsätter åtta procent, säger Landström.
Det var under 16-, 17- och 1800-talen som markägare upplät sin mark åt församlingarna, för att skapa så kallade prästlönetillgångar. Skogen tillsammans med Stiftets hus i Luleå samt Svenska kyrkans prästlönefond kallas än i dag sammantaget för prästlönetillgångar.
– Förr i tiden var tillgångarnas syfte att trygga prästens försörjning, i dag går intäkterna till församlingarna. Genom åren har ansvaret för prästlönetillgångarna flyttats mellan församlingarna och stiftet, det kan vara en anledning till att det inte riktigt funnits en kontinuitet i skogsförvaltningen, säger Anders Landström och fortsätter.
– Historiskt har kyrkans skogsbruk varit varsammare än de kommersiella bolagens. Det innebär också att vi i dag har ganska mycket gammal skog. Ska vi spara all äldre skog vi har handlar det om 15–20 procent.
Anders Landström vill själv inte ta ställning till hur kyrkans skogsbruk bör bedrivas. "Jag är bara en tjänsteman, det är politiken som styr kyrkoordningen", säger han.
Han tar sikte på en hög grannstubbe och beger sig vidare in i skogen.
– Såna här stubbar främjar insektslivet, det är död ved, en viktig komponent för att bevara höga naturvärden, säger han.
En nyckelbiotop är ett område i skogen som i och med sina höga naturvärden har en mycket stor betydelse för skogens växter och djur. Enligt PEFC-certifieringen får inte nyckelbiotoper avverkas.
– Det är svårt att avgöra om ett område är en nyckelbiotop. Förr utförde Skogsstyrelsen nyckelbiotopsinventering på vissa av våra avverkningar, men det får dom inte längre. Problemet med en stor andel gammal skog är att den inte ger någon ekonomisk avkastning, säger Anders Landström.
Inget certifierat bolag vill avverka skyddsvärd skog, samtidigt som länsstyrelsen hittills haft svårt att ersätta markägare för att bilda naturreservat.
– I Norrbotten har vi 1200 hektar som länsstyrelsen vill göra naturreservat av. I vissa fall har vi väntat i 20 år, men staten har inte pengar till att lösa in markerna, säger Anders Landström.
Anders Landström, stiftsjägmästare i Luleå stift.
Skogen har blivit en allt hetare stridsfråga där många aktörer slåss om makten över det svenska skogsbruket. I juli presenterade EU-kommissionen en ny skogsstrategi, som tar avstamp i att bevara så mycket som möjligt av den gamla skogen och minska användandet av kortlivade träprodukter. Samtidigt har regeringen låtit genomföra en skogsutredning, med tyngdpunkt på stärkt äganderätt för skogsägare samt fokus på växande bioekonomi. Dessa två vitt skilda synsätt dominerar skogsdebatten. Och nya intressen försöker vinna mark. Kyrkopartiet Himmel och jord bildades i våras för att stoppa kyrkans avverkning av gamla skogar, samt övergå till hyggesfritt skogsbruk. Initiativtagaren Ulrika Karlsson menar att det redan i dag finns stöd för ett mer miljöinriktat skogsbruk i kyrkoordningen.
Ulrika Karlsson, Himmel och jord, understryker att skogsbruket endast står för en liten del av kyrkans totala inkomster.
– Det är klart att tydliga formuleringar underlättar, men vi tycker det viktigaste är vad som faktiskt händer i verkligheten. De senaste fem åren har över 40 procent av kyrkans avverkningsanmälningar i Norrbotten gällt kontinuitetsskogar. Gamla skogar ska inte kalavverkas, säger hon.
Hon lyfter fram att själva ordet ekonomi betyder "att hushålla med knappa resurser".
– Vi behöver resilienta skogar för att ekonomin ska vara uthållig. Redan 2006 pekade den uppmärksammade Stern-rapporten på behovet av omställning. Gör vi inte en förändring nu så kommer det att kosta oss betydligt större summor, säger Ulrika Karlsson.
– Skogen är inte oändlig. Vi måste reflektera över hela skapelsens värde. Skogen ska inte användas till kortsiktig konsumtion utan till långsiktiga produkter som binder kolet vid marken under lång tid, säger hon.
Om Himmel och jord kommer in i Svenska kyrkans beslutande organ kan det innebära nya direktiv för Anders Landström.
– Med de virkespriser vi har i dag skulle vissa områden inte gå att sköta lönsamt, säger Anders Landström.
Han frågar sig vartifrån konsumenterna skulle hämta råvara om det svenska skogsbruket minskade sin produktion.
– Ska vi importera från Ryssland och Kanada istället?
Landström framhåller att man i dag inte vet hur mycket den svenska skogsproduktionen skulle minska med hyggesfritt skogsbruk, samtidigt som alla tillgängliga uppgifter tyder på att efterfrågan på träprodukter fortsätter att öka.
– Jag är tjänsteman, det är inte jag som bestämmer hur kyrkans skog ska förvaltas. Jag kan bara redogöra för vad jag ser kommer att hända om man väsentligt ändrar sitt sätt att bruka skogen, säger han.