Ibland låter en komprimerad historieskrivning närmast som ett chifferspråk. Germaine de Staël, Zenobia samt Cixi kan vara exempel på detta. Samtidigt är det smakprov på tre av de sex kvinnogestalter som kapitelvis skildras i Stefan Högbergs nya bok om, ja just det, glömda kvinnor. Historiens glömska är utifrån sett den enda gemensamma nämnaren. Dessa kvinnor kan idag alltför lätt uppfattas som kuriösa, eller kanske man får säga spektakulära gestalter långtifrån vardagens människor.
Den som trots allt i svensk historia står oss närmast är Anne-Louise Germaine de Staël med rötter i Schweiz, här rubricerad som ”Napoleons mardröm”. Hon presenteras som societetsvärdinna i Paris, rojalistisk konspiratör, kändisförfattare samt resenär runt om i Europa inklusive Stockholm. Vidare var hon ”eventuell älskare” till svenske ambassadören i Paris Axel von Fersen. Den här uppräkningen är tillräcklig för att antyda åtskilligt kändisskvaller som kommer så att säga på köpet.
Välj därför en annan tid och en annan värld, kan man tycka. Avsnittet om Zenobia har underrubriken ”Rebellen från Palmyra”. Det rör sig om åren kring 270 e Kr i Syrien. Vi befinner oss i det romerska rikets utkant mellan Mesopotamien och Medelhavet. Det gav oas-staden Palmyra ett utsatt men även strategiskt läge mellan romarna och perserriket. Kort och gott, Zenobia var hustru till en romersk senator med det krångliga namnet Odaenatus. Han blev mördad under ett fälttåg och hustrun var påpassligt på plats för att ta över makten.
Med detta börjar Zenobias ”storhetstid”. Till en början höll hon en låg profil i en balansakt mellan självständighet och lydnad till Rom. Sedan kom expansionen. Både Mindre Asien och Egypten var aktuella objekt för Zenobia.
Ibland hade romarriket militär kraft för motattacker i öster när läget vid gränsen mot germanerna hade stabiliserats. Ibland var Zenobia tillfångatagen och staden Palmyra enligt vissa källor förstörd. Hon fördes inte bara västerut utan tvingades delta i en segerparad i Rom. I övrigt tiger de historiska källorna om hennes slutliga öde.
På sätt och vis fullföljer Högberg samma tema i ett avsnitt om Cixi eller ”Den sista kejsarinnan”, det vill säga kinesiskt 1800-tal. Där bjuds på en sluten värld kallad den förbjudna staden, liksom haremsmiljöer och framryckande europeiska ekonomiska intressen. Änkekejsarinnan Cixi var tydligen en central person i dessa förvecklingar. Hon kom att svara för mycket av kontinuiteten i det slutna Kina fram till sin död 1908.
”Kvinnorna historien glömde” ägnar sig åt ett mycket snävt urval kvinnor som för all del är historiskt kända även om källäget kan vara torftigt i vissa fall. Det är en bok med spänning och udda miljöer där genomsnittsläsaren möter vanligen okända konstellationer. Räcker detta som slutomdöme? Inte förefaller den mig vara oumbärlig utan snarast bredvidläsning för den som vill få inblick i en minst sagt förunderlig värld.