Karl Petersen var en politikerna som har gått ut och stöttat Dansens Hus och han var även en av Politikerna på plats när Trämassafabriken hade permiär på fredagskvällen. Efteråt var han framme och skakade dansarnas hand. ”Jättefint. Verkligen bra föreställning” var hans omdöme då.
– Det betyder jättemycket att han var här. Man kan alltid räkna med honom och det visade han nu, säger Wårell.
Spelplatsen var av det udda slaget. Mitt emellan de två gigantiska Tyskmagasinen i Karlsvik.
– Det kändes väldigt bra och väldigt kul att de kom så mycket folk, säger föreställningens koreograf Per Sundberg som inledde med att förklara idén med Mångfaldens magasins.
– Det är och ska bli en mångkulturell och mångkonstnärlig plattform och mötesplats som svarar på frågan hur vi kan praktisera mångfald i Luleå.
– Vi sysslar med dans och det är vad vi kan bidra med och så hoppas vi att fler kan bidra med andra konstformer, fortsatte Sundberg.
Efter föreställningen bröt folkets jubel ut och senare kunde dansare Moa Autio förklara känslan medan hon viftade bort otaliga mygg:
– Lustfyllt! Härligt att möta publiken på riktigt. Det är först då det vi gör känns på riktigt och trots att vi har repeterat otaliga gånger var det här första gången det kändes på riktigt och som att man var helt uppe i det utan tankar på någonting annat.
Knut Vikström Precht var Trämassafabrikens tredje dansare.
– Det är alltid en chock första gången man möter publiken. Jättekul att allt gick så bra trots att vi inte har repeterat de åtta veckor som krävs, utan istället mellan två till fyra veckor. Det finns inte pengar för mer.
Tanken är att detta var startskottet på en fem sommar lång serie och att Trämassefabriken bara var början.
– Ja, och det ska vi gå hem och fira med champagne nu! Säger Marie Wårell.