Antikvariatet på Lulsundsgatan är fullbelamrat. Bokhyllorna är späckade och lådor med böcker trängs på golvet tillsammans med travar av serietidningar och backar med vinylskivor. Ungefär som man förväntar sig att det ska se ut i ett antikvariat, lite stökigt.
– Men inte så här stökigt, ursäktar sig Thorbjörn Wikström.
Han är göteborgaren som kom till Norrbotten och Boden för att göra lumpen. När det var överstökat åkte han hem med orden ”aldrig mer”.
Men bara ett par år senare kom han till Luleå för att plugga, först data och sedan mer och mer historia. Speciellt intresserade han sig för Barentsregionen och Ryssland.
– Det var då jag insåg att jag ville jobba med historia.
Innan examen var klar hade han fått jobb på Förvarsmuseum i Boden där han blev kvar i nio år, i olika befattningar.
För två och ett halvt år sedan fick han chansen att ta över antikvariatet i centrala Luleå. Sista tiden har han varit föräldraledig och bara hållit öppet sporadiskt. Men nu är yngsta barnet redo för förskola och då gör han en nysatsning.
Mycket historia finns i hyllorna. Inte minst lokalhistoria och militärhistoria.
Är historia din mission?– Nja, mission vet jag inte. Men det är min filosofi som människa att sprida lärdom och kunskap. Det här är ett sätt att göra det.
Trots ständiga uppmaningar att lära av historien så tycks människan upprepa misstagen. Tragiska händelser och skeenden återkommer. Så vad har historien egentligen att lära oss?
– Jag tror att kunskap om vår egen och andras historia gör att vi blir större och bättre människor. Vi blir mera rustade för svårigheter vi kan möta.
Historieintresset verkar i alla fall stå sig starkt bland svenskarna. Inte minst produceras litteratur om andra världskriget i en ström som aldrig tycks sina.
– Det ligger relativt nära i tiden och var ett krig där de flesta länder deltog. Många som var med eller har minnen av det lever ännu, så det är väl rätt naturligt att det skrivs mycket om det.
Betydligt svalare är intresset för första världskriget.
– Lite märkligt med tanke på att det också var ett krig som påverkade Sverige enormt, till exempel att Sovjetunionen bildades.
Thorbjörn Wikström beskriver sig själv som en samlartyp. Intresset föddes redan när han var barn.
– Jag har det efter min morfar. Det började med frimärken, gamla brevmärken och stämpelmärken. Sedan fortsatte det bara.
Förutom att han har 50 000 böcker i antikvariatet så har han också en hel del hemma i sina privata samlingar, nedpackat i lådor.
Han köper in från dödsbon och privatpersoner. Ibland får han böcker till skänks.
– En del vill bara bli av med böckerna och säger ”ta dem”. Det är något visst med böcker som gör att de är svåra att kasta bort.
Det mesta kan få nytt liv. Kioskdeckare från 70-talet är populära, liksom tidningar som Okej och Poster.
– Det handlar mycket om nostalgi. Folk vill ha sådant som de läste i ungdomen.
Internet har varit gynnsamt för antikvariatbranschen. Thorbjörn Wikström säljer böcker över hela landet, inte minst historieböcker om Norrbotten.
– Det har varit ett lyft. Största delen säljer jag på nätet, berättar han.
Kunderna kan vara samlare, historieintresserade eller vanliga bokläsare helt enkelt. Det händer också att någon kommer in och vill köpa böcker enbart för att ha som dekoration.
Vinylskivornas återkomst är en annan retrotrend. De många gånger konstfärdiga skivomslagen är en upplevelse i sig.
– Sedan får man hålla i skivan och lägga den på skivtallriken. När man gör något fysiskt koncentrerar man sig mer på själva lyssnandet.
Samma sak gäller för böckerna. Den fysiska upplevelsen är viktig och den tryckta boken har absolut en framtid, tror Torbjörn Wikström. Trots digitalisering, elektroniska bibliotek och läsplattor.
– De kompletterar varandra. Men böckerna kommer att finnas kvar.