En deadline i Sverige brukar oftast innebära att någonting ska vara färdigt vid exakt den tidpunkten. I många andra länder är det en självklarhet att deadlines är mer flexibla. Det är ett exempel på kulturella skillnader på arbetsplatsen som Eva Johnsson, konsult inom interkulturell kommunikation, tar upp.
– När man kommer ny är det många saker som kanske är annorlunda. Man kanske hälsar på olika sätt. Och det här med fikaraster som är viktigt i Sverige - det är många saker man inte är medveten om men som kan spela stor roll, säger hon.
I veckan var hon inbjuden av Sveriges ingenjörer att anordna en workshop i Luleå. På plats fanns både svenska och invandrade ingenjörer – de senare hade bjudits in via Arbetsförmedlingen. Ett av målen med kvällen var att alla inblandade skulle kunna knyta nya kontakter.
– Det är inte lätt att komma från en annan kultur. Det verkar som att mycket i Sverige handlar om nätverk, så det kan vara svårt att komma in utifrån, säger Christine Saiang som ursprungligen kommer från Papua Nya Guinea och tidigare arbetat som forskare på LTU.
Mexikanen Pavel Ramirez Lopez kom till Sverige för sju år sedan och jobbar på SwereaMefos i Luleå. Han deltog i workshopen för att dela med sig av sina egna erfarenheter. När han först kom till Sverige trodde han svenskar, och speciellt norrlänningar, skulle vara betydligt mer reserverade.
– I Norrland pratar man jättemycket. Jag vet inte om det är för att jag pratar mycket och att det är lättare att prata med mig, men i norr är folk väldigt vänliga.
Bägge två säger att det varit intressant att fundera över kulturella skillnader, utan att de ses som problem. Och trots de missförstånd som kan uppstå ser Eva Johnsson skillnaderna som någonting klart positivt.
– Mångfalden och olikheterna är någonting som berikar. Vi kan lära oss av varandra och vi behöver de här olika perspektiven. Vi kanske löser problem på olika sätt och är vana att göra på ett sätt, men när vi träffar någon som ser det på ett annat sätt kan det ge oss nya idéer.