På radio hör jag Staffan Mörndal som företräder Verdane Capital, ett riskkapitalbolag som investerar i e-handel, spå en kommande butiksdöd:
– I England läggs 200 butiker ner varje vecka.
Tyska Zalando – som har Europas största utbud av kläder online – kommer att etablera ett lager i Sverige. Företaget erbjuder fri frakt och gratis retur. Självfallet betalar någon frakten. I kraft av sin storlek pressar Zalando leverantörer som i sin tur måste pressa underleverantörer.
En kompis berättade om en vännina som brukar beställa fem-sex plagg åt gången, nyttja hemmet som provrum och sedan returnera det hon inte önskade.
Möjligheten finns också att beställa kläder, varsamt använda dem vid en högtid och sedan returnera dem.
Hej, nya konsumtionsvärld! Vad praktisk och enkel du är, och hur många bryr sig egentligen om alla lastbilars utsläpp. Och vem bryr sig om den lokala centrumhandeln; den som framhärdar utan att tillhöra någon koncern?
Luleås centrum krymper och har idag sin sträckning från Smedjan till Systembolaget. Centrumhandeln får allt större problem med undantag av en uppsjö av apotek, optiker och frisörer.
Men hur många optiker behöver vi?
Och varför finns inte andra kriterier för ett levande centrum?
Eftersom de flesta partier har en okritisk hållning till konsumtion, finns heller ingen uttalad politisk hållning om hur konsumtionssamhället påverkar vår stadsmiljö. Därmed blir det fritt fram för de stora marknadsaktörerna, och även om de har sina huvudkontor i andra länder påverkar de vår stadsbild mer än vi tror.
När jag flyttade till Luleå fanns en järnhandel och en inte kedjetillhörande bokhandel på Storgatan. Plus andra mindre affärer. Storgatan kändes längre.
Idag kämpar mindre aktörer i konkurrens med koncernbundna företag och nätjättar. Jo, vi är blott människor som vill handla billigast möjligt. Men ser vi inte vad som håller på att hända med centrum?
Varför har inget politiskt parti formulerat tankar om hur vi ska kunna ha ett levande centrum, där det också finns konsumtionsfria alternativ?
I sin bok Stadskultur skriver den amerikanske filosofen Lewis Mumford: ”Människor komma tillsammans i städer, sade Aristoteles, för att leva; de stanna tillsammans för att leva det goda livet. Endast brottstycken av detta ändamål förverkligas i den moderna världen.” Även om boken gavs ut 1942 har hans kulturkritiska studie fortfarande giltighet eftersom den ställer frågor till skillnad från dagens politiker.
Om omgörningen av Köpmantorget är svaret; situationen är mer allvarlig än vi tror. Fler träd blev färre. Hur var det möjligt? Betong kan vi redan.