För 80 år sedan fick kulturmaterialet äntligen ett fast utrymme i Norrländskan.
Den 20 januari 1939 fanns för första gången ledare och kulturmaterial på sidan 4, en ordning som levde kvar i många år.
Fast i tidningen hade kulturen hela tiden funnits med. Redan i första numret den 4 januari 1919 fanns Magnus Lundahls dikt ”Norrland” på förstasidan och dramat ”När kvinnorna fria” av signaturen Musette på sistasidan.
Precis som ledartexterna var kulturmaterialet de första decennierna uppblandat med allt annat. Mellan nyheter, sportreferat, roliga historier och annonser fanns texter av blivande Nobelpristagaren Eyvind Johnson och redan etablerade storheter som Ola Hansson, Vilhelm Ekelund och andra.
Mycket av materialet hade då först varit publicerat i Social-Demokraten i Stockholm.
Norrländskans första kulturtext på sidan 4 hade rubriken ”När träden fällas” och var skriven av Sven Backlund, med ett förflutet som utrikesredaktör på Social-Demokraten och Ny Tid.
Texten var en hyllning till den belgiske socialisten Émil Vandervelde, avliden några veckor tidigare. Backlund skriver om hur Vandervelde stått som ”en fura inom Internationalen”.
Många andra hade också stått stadigt i de oväder ”som urladdats kring den ryska revolutionen” 1917 och visat karaktär, men Backlund slår fast:
”Vandervelde var den störste av dem alla.”
Inte minst hade han vunnit förståelse hos sitt lands ungdom genom sin kamp för den internationella socialismen och sin tro på dess segerkraft i Europa.
”Nu när furan är fälld kommer envar att till sist i tyst begrundan böja huvudet för hans gärning och hans trofasthet.”