Bodenförfattaren Andrea Lundgrens novellsamling ”Nordisk fauna” kom i januari, fyra år efter senaste romanen ”Glupahungern”. ”Jag är en ganska långsam författare, men egentligen är det inget problem, sa hon i en intervju med NSD Kultur, när hon var på besök i hembyn Vittjärv. NSD:s Peter Pääjärvi sällade sig inte till hyllningskören: ”Jag hoppas att hon röjer en del i faunan till nästa bok”, skrev han i sin recension.
Den sista trettondagsutställaren i Kirunas gamla stadshus blev Lina Maria Viitala, något som hon var både glad och hedrad över. I ett av verken återger hon sina känslor för Kiruna och stadsflytten: ”Det känns som hemma, men ändå lite deppigt. Jag har varit lite irriterad på den här staden när jag har målat den.”
Mikael Niemi ville se ett enat Tornedalen, utan konflikter, och föreslog ett nytt parti inför höstens val, kanske med namnet Talko: ”Programmet kunde börja med dessa två uppmaningar: Gå samman för vårt kära Tornedalen. Och be varandra om förlåtelse”, skrev han i sin krönika.
”Nye teaterchefen har sparkat igång” var rubriken när Alexander Öberg i en intervju i slutet av januari, efter fyra månader på posten, berättade om sina planer för Norrbottensteatern. ”Vi ska vara mentorer för eleverna på scenskolan, jag vill ha mycket musik, och jag tycker om de stora berättelserna. De tre benen kommer jag att driva”, sa han. I april fick han sparken.
”Mannen har blivit den stora förloraren”, skrev Pelle Lindblom i en krönika och fick omdömet ”Okunnigt och verklighetsfrånvänt” av Elisabeth Rosenbrand. ”Ett befängt påhopp”, replikerade Lindblom.
Ung Scen Norrs dramatisering av Ann-Helen Laestadius roman ”Tio över ett” hade premiär i Kiruna den 2 mars. ”Fin skildring av inre kaos. Vi lär oss något om vikten av kramar, av en hållen hand och av att försöka förklara hur saker fungerar utan att avfärda eller förringa”, skrev recensenten Peter Pääjärvi.
”Varje sida i detta epos är som ett konstverk hugget i sten.” skrev Eva Bergsten Sundberg om ”Aednan” i mars. I slutet av året blev Linnea Axelsson från Porjus och hennes ”Aednan” Augustprisvinnare i den skönlitterära klassen. Magnus Västerbro, född i Malmberget och uppvuxen i Luleå, fick pris för ”Svälten. Hungeråren som formade Sverige” i klassen Årets svenska fackbok. ”Tänkvärd rapport om Storsvagåren”, skrev recensenten Kjell Lundholm.
Anna Azcárate återvände till Norrbottensteatern som regissör av Sara Stridsbergs ”Dissekering av ett snöfall”. ”Det finns Kristinor i dag, oavsett kön. Det är normbrytande människor som följer sina hjärtan ”, sa hon om pjäsens huvudperson och avslöjar att hon nu längtar tillbaka till scengolvet.
”Vad kostar kulturpolitiken” var rubriken på kulturjournalisten Johan E. Skoglunds debattinlägg om att Norrbottensteatern ska ta inträdesavgift till den kulturpolitiska debatten de bjudit in till. ”Att kulturen ska vara till för alla är en självklarhet, men den kulturpolitiska debatten ska tydligen bara vara till för dem som betalar 50 kronor.” Teaterchefen Alexander Öberg backade direkt och svarade: ”Om biljettpriset stänger ute en enda person blir det inte rätt. Därför tar vi bort entréavgiften.”
Agda Rössel gjorde en lång resa, från en banvaktsstuga i Norrbotten till ett liv i världspolitikens centrum. Elin Jäderström, uppvuxen i Luleå, forskade i sin släktings historia och skrev en bok. ”Hon verkar ha haft en orubblig tro på att kunna förändra mot alla odds. Hon hade helt enkelt ett naturligt rättvisepatos”, berättade hon om världens första, och Sveriges enda, kvinnliga FN-ambassadör.
”Låt vanligt folk ta över”, skrev Maria Vedin i april om turbulensen i Svenska Akademien. ”Har ledamöterna levt i en bubbla och trott att vanligt omdöme inte gällde dem? Särskilt i ljuset av Metoo, men inte bara det. Jäv är ju en av de skändligare sakerna man kan ägna sig åt. På ren ordbokssvenska stavas det Korruption.” ”Lämna över till vanliga personer som söker tjänster som till exempel språkvetare eller litteraturvetare. Ett jobb är ett jobb”, tyckte hon.
Monica Pohjanen har under 30 år målat mer än 150 ikoner. ”Det viktigaste, som inom all konst, är att söka sanningen”, sa hon när hon guidade NSD Kultur genom sin stora samling.
I april meddelade Carina Henriksson att hon slutar som chef för Tornedalsteatern. ”Åtta till fem-arbete är inte förenligt med mitt nya uppdrag”, sa hon om de nya direktiven från styrelsen.
Ulla Lyttkens och Håkan Rudehill fann kärleken till varandra och till Norrbotten i Malmberget i början av 1970-talet. Efter alla år i kulturens tjänst håller de ännu lågan vid liv. ”Vår drivkraft är glädjen i att få se människor växa.”
Den mångsidige konstnären Nino Ramsby ställde ut sin bildkonst på Galleri Lejon i Kalix i maj. ”Bilderna ger mig livskänsla. Jag kan uppleva att jag förstår meningen med livet för en sekund. Det kan få oss att glömma, att inte känna oss ensamma. Att få höra någon säga att den här låten eller bilden ger mig hopp, den gör något för just mig”, berättade han.
Med händerna som instrument skapar körledaren, dirigenten och professorn Erik Westberg musik och magi. För NSD Kultur berättar han om glädjen – och om den mörka tiden då han inte längre ville leva. ”Det som är bra med musik är att den föds i stunden, sen finns den inte längre, mer än som ett minne”, sa han om sitt livs stora passion.
Musikalen ”Ingvar” och ”Den stora elden” intog Norrbottensteaterns scener under hösten. ”Norrbottensteaterns ensemble imponerar”, skrev recensenten Jan Bergsten om ”Ingvar”. ”Spännande och sevärt” tyckte Susanne Holmberg om ”Den stora elden”. Ung Scen Norrs skräckteater för mellanstadiet ”Doll Conspiracy” hade premiär i Kalix och åkte sedan ut på turné i länets skolor. ”Även vuxna kan bli lite rädda”, sa regissören Helena Röör med en blinkning.
På nationaldagen öppnade Havremagasinet sina två sommarutställningar med 200 kvinnors porträtt och berättelser, och verk av de 14 konstnärerna i Bodenskolan. Samtidigt presenterades Bertil Sundstedts bok om konstnärsgruppen. ”En förträfflig skildring”, skrev recensenten Jan Bergsten om boken ”Bodenskolan”.
J P Nyströms firade sitt 40-årsjublieum med att släppa en samlingsbox med cd-skivor, en dvd och en nyskriven bok. ”Det blir väl en hyfsat rak berättelse om vad som har hänt alla de här åren”, sa bokens författare Lars Hedström.
Erling Fredriksson blev ny chef för Tornedalsteatern. ”Jag ser fram emot att få ha riktig möjlighet att påverka, men det är också pirrigt”, berättade han i en intervju hemma i Tärendö i augusti.
NSD:s kulturkrönikör Solveig Nordmark från Lansjärv fick Överkalix kommuns kulturstipendium 2018. ”De som brukar komma fram till mig säger ’Du skriver så att vanligt folk förstår’. Så det är väl det, att jag kanske är folklig och skriver om vardagliga händelser”, berättade en stolt och glad pristagare.
Haparandafotografen Mia Greens liv blev sommarteater i Taavolagården. ”Hur kan man hylla Tornedalen? Ja, genom att hylla personer som har gjort något för bygden”, sa regissören och manusförfattaren Anne Angeria som hoppas att teatern blir årligen återkommande.
Filippa Widlund från Luleå fick hedersuppdraget att teckna Mumintrollen för en ny generation. ”Vilken gåva! Jag svarade ja direkt. När jag hade lagt på luren tänkte jag ”Herregud, vad har jag gjort, hur ska jag klara det”, berättade en överväldigad illustratör om hur hon reagerade på frågan, som hon fick när hon låg hemma i hängmattan.
Bengt Pohjanens självbiografiska roman ”Gränsgångare -68” beställdes av Sara Lidman, berättade författaren i en intervju i sommarvarma Sirillus i Överkalix. Pohjanen, som fyller 75 år till sommaren, skriver varje dag: ”Jag skriver för att skjuta upp döden. Jag tror att så länge jag skriver kan jag inte dö.” Maria Vedin recenserade boken och skrev: ”Självdistans och självironi förekommer ofta, och lägger även humor till den excellenta berättarförmågan.”
Helena Byströms konstverk ”Den tornedalska kvinnan – Tornionlaakson vaimo” in
vigdes i Övertorneå den 24 augusti. Verket fick både ris och ros och diskuterades flitigt på sociala medier, vilket enligt kommunens kommunikatör Aina Bleikvassi var väntat.
En jojkande sten, en njalla som inrymmer en talande björkvril och en båt som berättar historier. Joar Nango och Anders Rimpi ligger bakom konstverket på samiska förskolan Giella i Jokkmokk som invigdes den 21 september.
Luleåkonstnären Karin Mamma Andersson stod för scenografin till Drottningholmsteaterns ”Syskonen från Mantua”. ”Jag har haft en ganska kylig inställning till opera, men det är en ny dörr som har öppnats. Plötsligt hittade jag nyckeln till den, det är jättehärligt”, sa hon inför premiären den 8 september.
Dansaren och koreografen Moa Autio från Kiruna stod bakom Luleå dansresidens första produktion ”Hidden Escapes”. ”Det känns viktigt för mig att jobba i Norrbotten”, berättade hon.
Piteåbon Karin Smirnoffs debutroman ”Jag far hem till bror” nominerades till Augustpriset och såldes till flera länder. ”Den förs-ta riktiga höjdaren i den norrbottniska berättarkonsten sedan Mikael Niemis ”Populärmusikfrån Vittula”, skrev Jan Bergsten i sin recension.
Curt Perssons gav ut boken om Hjalmar Lundbohm. ”Jag ville presentera honom mer som en person, som en människa, säger författaren om varför han skrev boken. ”Generöst men stereotypt porträtt”, tyckte recensenten Helen Doktare.
Kiruna bokfestival och bokmässa bjöd på ett fullmatat program i dagarna fyra. Ann-Helén Laestadius träffade skolelever, en ny barnbok med Kiruna som hemmaplan presenterades och ambassadören Åsa Larsson berättade om sin sorg över att staden försvinner.
”I bergets skugga” heter den uppmärksammade artikelserien i fem delar som NSD Kultur publicerade under hösten, om kvinnorna som deltog i uppbyggnadsarbetet av gruvsamhället Kiruna åren 1899 till 1926. Helen Doktare, journalist och gruvdotter i tredje generation, skrev med glöd om sin hemstads bortglömda kvinnohistoria. ”Det handlar om tungt ansvar i vardagen, svåra personliga ställningstaganden, ekonomisk och social ofrihet. När arbetarkvarteren nu rivs försvinner de sista spåren efter våra pionjärer.”
Musikhögskolan i Piteå fyllde 40 år. Studenten Alva Stern och professorn Jan Sandström, som varit med från start, berättade om denna musikens plantskola. ”Skolan är en liten värld där allt finns, utom möjligen en stor stad. Vi har opera, körer, orkester, så hårdvaran finns på skolan”, sa Jan Sandström. Alva Stern på kompositionsutbildningen deltar i ett jämställdhetsarbete: ”Det har inte varit självklart att kvinnor ska eller kan skriva musik. Jag har ett ansvar att visa att det visst kan vara så, att jag förtjänar platsen lika mycket som någon annan.”
Fem norrbottningar deltar i årets Moderna-utställning: Britta Marakatt Labba, Anders Sunna, Tomas Hämen, Anja Örn och Tomas Örn. Britta Marakatt Labba har broderat scener från Utöya på gamla vetesäckar som funnits i den samiska befolkningens ägo sedan andra världskriget. På så sätt knyter hon samman nutid och dåtid.
Luleåbiennalen 2018 öppnade den 17 november i Konsthallen, Galleri Syster och Norrbottens museum, men biennalen finns också i Boden, Jokkmokk, Kiruna och Korpilombolo. Det övergripande temat är mörkrets landskap och Norrbottens landskap, i en vidare bemärkelse. ”Mörkret är inte bara något skrämmande och destruktivt, det är även potential för tänkande, drömmande och andra verkligheter”, sa Emily Fahlén som tillsammans med Asrin Haidari och Tomas Hämén är konstnärlig ledare för biennalen.
Samma dag som Luleåbiennalen slog upp sina portar öppnade Mats Wikström och Anna Lagerman Råneåbiennalen. ”En skämtsam vink till Luleåborna”, berättade paret.
Länskonstmuseet i Kiruna öppnade med utställningen ”Transitions”, som har temat landskap i förändring. Sju konstnärer medverkar, alla med anknytning till det arktiska området. Ingeborg Annie Lindahl från Harstad i Norge deltar med ”Iron ore line”. ”Jag har tittat på naturen, utmaningarna med att flytta staden och den tidigare bosättningen och har gjort ett platsspecifikt verk”, sa hon.
Tomas Hämén, Bo Selinder, Lotta Lampa och Linda Remahl är årets Rubus Arcticus-stipendiater. Ulla Lyttkens fick heders- och förtjänststipendiet. ”Stipendiet är ett viktigt erkännande till amatörteatern i Norrbotten som ger så mycket sammanhållning och stolthet över sin egen kultur. Priset delar jag med alla tusen andra som varit med”, sa Ulla Lyttkens i sitt tacktal.
Professorn, äventyraren, biologen, naturfilmaren och grodmannen Claes Andrén gästade Nattfestivalen i Korpilombolo. Han reser över hela världen i jakten på nya arter och livsmiljöer. ”Tanken med det jag gör är att människor ska fascineras och förstå vikten av djur och natur, och på så sätt vilja skydda hotade arter och miljöer”, berättade han.
Den 4 januari fyller Norrländska Socialdemokraten 100 år. Den 22 december 1921 publicerade NSD en första text av signaturen E-d, J-n – den blivande Nobelpristagaren Eyvind Johnson från Boden. Han befann sig i Berlin och skrev under rubriken ”Vykort o. tändstickor …”. Om denna text skrev han senare i samband med tidningens 20-årsjubileum: ”Det är omkring 17 år sedan jag hade mitt första bidrag i Norrländskan. I en ytterst illa hopkommen men i sak någorlunda riktig artikel försökte jag skildra stämningen i Berlin julafton 1921. I ett slags halvförtvivlan hade jag etablerat mig som tidningskorrespondent.”
Till sist: Tidigare år har NSD:s kulturpristagare omnämnts i årskrönikan, men av olika skäl har priset nu lagts ned. Författaren David Väyrynen blev alltså den 30:e och sista kulturpristagaren i NSD.