Det blir alltid en sorts frisk energi kring teaterhögskolans examensproduktioner. Skådespelarna har så mycket ambition och är så hungriga på att gå ut och göra ett gott arbete.
I lördags var det premiär på årets produktion som var pjäsen ”Gyllene Draken” av tyske Roland Schimmelpfenning och i regi av Rasmus Lindberg, Norrbottensteatern.
”Gyllene draken” är ett teaterstycke som går i hög fart. Parallella människoöden vävs samman under något dygn, i och runt ett hus med en kinakrogen Gyllene Draken på bottenvåningen. Det är ingen handling med början och slut utan det hoppar lite hit och dit i fragment. Ett pussel byggs sakta upp och man lär känna personerna och deras histora.
Skådespelarna är alla likadant klädda till kockar/servitörer. Mängden rekvisita är minimal. Ändå blir det aldrig svårt att hänga med i ”handlingen” eftersom den på ett övertydligt sätt förklaras genom att de kliver i och ur sina rollgestaltningar och liksom är sin egen berättarröst. Det är lite som i en serietidning, någon säger ”samtidigt i restaurangköket…” och sedan spelas scenen upp.
Jämfört med traditionell teater får publiken vara på mer på alerten, vilket är kul för det blir inte en död sekund.
Skådespelarna gör föreställningen. De har förmåga att berätta en historia, med röstläge, mimik, kroppsspråk, dans och sång. Ibland spelar män kvinnor och kvinnor män och det är inget som det ens görs stor affär av. Och ofta går det lika bra, nästan bättre, utan rekvisitaföremål, till exempel i restaurangköket.
Rollgestalterna har det gemensamt att de på något sätt drabbats av något. Det kan vara stort; att leva som papperslös migrant, trafficking, mänsklig slavhandel. Och det kan vara mer personligt; att bli sviken i kärlek, känna ensamhet, bli gammal. Allt berättas ur ett medmänskligt perspektiv.
”Gyllene draken” har många sidor, den är otroligt kul, rapp och galet absurd och tar samtidigt upp mer tragiska teman. Pjäsen ger en vink om att det är tillåtet att ha kul och skratta åt en dråplighet, även om det i grunden handlar om något mera sorgligt.