Som 16-åring klev Simon Andrén in på Norrbottens-Kurirens nöjesredaktion och där slog han in på den journalistiska bana som för tio år sedan förde honom till Ekots redaktion.
I en stor sommarintervju berättar han också om hur han blev ögonvittne till den tragiska dödsolyckan på Gröna Lund.
Flitiga radiolyssnare känner igen Ekots krimreporter Simon Andrén, eller åtminstone hans röst. Han har sedan 2014 rapporterat från rättegångar och brottsplatser runt om i Sverige. De senaste åren har allt fler inslag handlat om det systemhotande gängvåldet.
Simon Andréns fru är också journalist men på SVT. Trots det blir det väldigt lite jobbsnack. "Det har varit bra för att vi har förståelse för vilka situationer man kan vara i, men vi har pratat väldigt lite jobb. Det är jättebra att inte behandla varandra som kollegor", säger han.
Men den 25 juni 2023 befann sig Simon Andrén på Gröna Lund med sin familj och hamnade själv i händelsernas centrum.
Han är både rädd för att flyga och åka berg- och dalbana. Därför blev han kvar på marken när familjen skulle köa till Vilda musen. Andréns blick fastnade på åkattraktionen bredvid – Jetline.
– Jag stod och stirrade på tåget. Sen hörde jag hur det dånade jättemärkligt. Sen såg jag hur halva tåget tappade fästet från spåren.
Han såg hur en kvinna föll ur från hög höjd.
– Och sedan en till.
Simon Andrén säger att det utan tvekan var det mest besynnerliga han någonsin har sett.
– Det var fruktansvärt. Sen fungerar hjärnan lite märkligt: Jag minns att jag inte riktigt förstod om det jag såg var verkligt.
Men efter några sekunder förstod han hur illa det var.
Han tog upp telefonen och ringde sin familj.
– Jag sa: "Ni ska inte hoppa på något tåg nu, eller var är ni ens?"
Statens haverikommision konstaterade ett flertal brister i sin slutrapport om olyckan. Gröna Lund har beslutat att montera ned berg- och dalbanan Jetline efter förra sommarens olycka där en kvinna omkom och nio personer skadades, varav tre allvarligt.
Att Simon Andrén blev vittne till Jetline-olyckan innebar att han lättare kunde närma sig drabbade efter åt. "Jag fick bra kontakt med en anhörig till kvinnan som skadades svårt och kunde hjälpa honom när han försökte förstå vad som hade hänt", säger han.
Sen började han jobba. Nästa samtal gick till Ekots redaktion med uppmaningen att börja sända direkt.
Redaktionen frågade om det var bekräftat att folk var skadade.
– Ja, jag vet det, svarade jag. Om två människor faller från 15 meters höjd är de svårt skadade.
Lite senare lämnade Simon Andrén Gröna Lund för att tillsammans med familjen gå till Radiohuset som ligger nästgårds. Då kom nästa makabra upplevelse.
– Det värsta var ju då. Några hundra meter utanför landade ambulanshelikoptern och tog ombord den kvinna som skadades svårt men överlevde. Precis då vi gick förbi.
Han beskriver kvinnans skrik som helt outhärdliga.
– Outhärdligt för oss liksom. Då kan man ju tänka sig hur hon hade det, som hade brutit i princip allt i kroppen. Hon hade väldigt tur som överlevde.
När han kom in på redaktionen fortsatte han rapportera vidare om händelsen under dagen. Barnen fick följa med och han säger att det var nyttigt både för honom och för dem när det kom till att bearbeta det chockartade de varit med om.
2023 fick Simon Andrén ta emot Stora Ekopriset, en intern utmärkelse som han bland annat tilldelades för rapporteringen från dödsolyckan på Jetline. "En sådan händelse hamnar man i en gång per livstid om ens det, så det var fint att få uppskattning för det internt", säger han.
En tid efter att Simon Andrén börjat på Sveriges Radio hamnade han på det som kallas Ekojouren. "Där fanns pulsen som jag förstod att jag sökt egentligen hela livet. Med en nyhetssändning varje timme och alltid mitt i händelsernas centrum", säger han.
Mer än 20 år har passerat sedan Simon Andrén lämnade Luleå för journalistikstudierna i Göteborg – driven av känslan att världen pågick någon annanstans än i Norrbotten. Då hade han fått med sig en tid på Norrbottens-Kurirens först och sen NSD:s nöjesredaktion.
Uppväxt på Porsön, eller närmare bestämt Porsösundet, präglades han av bostadsområdet under sena 80-talet och tidiga 90-talet.
– Jag vet inte hur det är där nu, men på den tiden var det ett speciellt område. Lite nybyggaranda. Människor från olika delar av världen blandades. Det var folk inte bara från Norrbotten eller Sverige utan från hela världen som flyttade dit.
– Så jag växte upp i en ganska, med Norrbottensmått mätt, udda kontext med klasskompisar från Kurdistan, Iran, Irak och därtill lite vanliga norrbottningar, tornedalingar och studenter vid universitetet.
Han beskriver en tacksamhet för hur Porsön formade honom.
– Jag fick en förståelse för andra typer av personer än min familj, säger han.
Simon Andrén har som många andra journalister som gör karriär i Stockholm kommit in via kvällstidningar. Han började på Expressen och gick vidare till Aftonbladet. Av en slump kom han i kontakt med Lotta Bromé som då ledde P4 Extra och dörren till Radiohuset öppnade sig.
– Sen har jag hankat mig kvar.
I sitt jobb rör sig Simon Andrén i miljonprogrammets områden. "Jag känner mig inte otrygg där, bland annat för att de är lika Porsön till utformningen", säger han.
På frågan om flyttankarna någonsin vandrar norrut till Luleå, svarar Simon Andrén att det känns osannolikt. "Tanken har slagit mig såklart, men i och med att min fru inte är därifrån och Luleå ändå finns kvar så tänker jag att jag kan nästan ha kakan och äta upp den samtidigt", säger han.
Intresset för krimjournalistik uppstod när Simon Andrén var ung och han läste Aftonbladets söndagsbilagor där bland andra den legendariske krimreportern Lennart Håård författade dokument som var True Crime i textformat. "Därför var det stort att få jobba med honom 15 år senare", säger Andrén.
De senaste åren har han alltmer intensivt bevakat det eskalerande gängvåldet i Sveriges storstäder. Han rör sig hemtamt i områden som påminner om Porsön till utformningen, men det finns väsentliga skillnader i dagens utanförskapsområden.
– Om man ska vara lite generaliserande är det en ny underklass som begår grov brottslighet i Sverige i dag och är en del av gängkriminaliteten, säger Simon Andrén och fortsätter:
– Den fattigdom jag upplevde på Porsön var en annan och ledde inte till att folk gick med i gäng, det fanns ganska bra sociala skyddsnät på den tiden.
Simon Andrén berättar att han är intresserad av Sverige. "Det låter kanske lite pretentiöst. Men jag gillar att resa i Sverige. Det är någon slags svaghet inför svensk geografi och våra län som gör att jag tycker det är spännande att åka till Hallstahammar, Örebro och Norrköping", säger han.
I södra Stockholm har Simon Andrén och familjen hittat ett hem där han stortrivs. Mycket för att det påminner om Proferssorsvägen i Luleå.
Uppväxten på Porsön gav Simon Andrén erfarenheter som gjort att han kan bevaka utsattheten som finns runt gängvåldet. "Man brukar säga att du inte ska förolämpa de du ska intervjua genom att vara rädd för dem, och det känner jag att jag inte är", säger han.
När intervjun genomförs har bara några dagar passerat sedan P1:s podd Dagens Eko publicerat ett avsnitt om den knarkhubb som nystades upp i Norrbotten. Där fanns kopplingar till kriminella nätverk och även vid dödsskjutningen på Notviken år 2021 fanns spår som ledde till gäng söderut.
Av det följer frågan: Får Norrbotten nu förbereda sig på att hamna i gängens våld? Simon Andrén har en del tankar om varför länet han är född i kan klara sig bättre än städerna söderut.
– Man får ju hoppas att norra Sverige kan vara den fästning som håller stången mot det systemhotande våldet. Min bild är i alla fall att det fortfarande är så att folk vågar vittna och att det finns en mindre rädsla för gängen i Norrbotten.
Det är något som vi här uppe måste slå vakt om, menar Andrén.
– Jag har tre barn och man märker hur de påverkas av den miljö som finns relativt nära dem i angränsande bostadsområden. För deras kompisar som bor några kilometer bort har det blivit vardagsmat. Det är inte avvikande att någon har stött på en skjutning.
Simon Andrén upplever det som sorgligt att barnen och deras kompisar kan prata om skjutningar och att någon har dött på ett ganska odramatiskt sätt.
– Jag kan bara jämföra med mig själv, det skulle varit jordens grej om någon blev dödskjuten på Porsön på 90-talet.
"Det som är bra med radio är att man syns ju inte. Det är värre för tv-reportrar eller kvällstidningarnas krönikörer", säger Simon Andrén som inte brukar bli igenkänd när han bevakar brottsplatser eller besöker gängområden. Han skrattar och fortsätter: "Mitt problem brukar snarare vara att de tror att jag är polis eller högerextremist. Jag kanske ser ut som en sådan, haha."
Trots att han ibland ska intervjua tungt kriminella känner sig Simon Andrén sällan orolig. "Jag har ofta en plan för vad jag vill och vilka frågor jag vill ställa. Sen har Sveriges Radio en bra säkerhetsavdelning och ett säkerhetstänk som gör att jag i princip aldrig hamnar i en obehaglig situation."
Bevakningen av krim har förändrats under åren på SR, berättar Andrén. "Det jag gör nu är mycket mer inriktat på att berätta större sammanhang och utvecklingar som är relevanta ur ett samhällsperspektiv".
Tillbaka till Norrbotten, där Simon Andrén hoppas att samhället fortsätter motverka försöken att få fäste.
Han kommer in på den norrbottniska mentaliteten.
– Jag tror också att man har en annan syn på sin roll i samhället i Norrbotten. Man har ett rättspatos som inte är grumlat av en rädsla för vad man själv kan råka ut för. I stora drag har inte en tystnadskultur uppstått riktigt, hoppas jag.
Ändå beskriver han samtiden som en brytpunkt för Luleå och Norrbotten.
– Det är jätteviktigt. Kanske är det så att det just nu står och väger, hur kommer det gå? Jag tror ändå att Norrbotten kan komma med hedern i behåll ur det här.
För en gångs skull är det då kanske ändå en fördel att allt händer lite senare i BD.
Området där Simon Andrén och hans familj bor påminner väldigt mycket om Porsön. Tidiga 80-tals hus i fem våningar med tanken om stora gemensamma innergårdar. "Många tycker att husen är anskrämliga, men jag kände direkt att det här var ju kanon. Efter några dagar förstod jag att det berodde på att det såg ut som Professorsvägen."
Simon Andrén berättar att han fascineras av kriminellas mentalitet. Som situationen som uppstår för en sexköpare sekunderna efter att polisen knackar på. "De befinner sig i någon maskulinitetsyra och så står de bokstavligen med byxorna nere och inser att nu får de skämmas resten av sina liv, kanske förlorar jobbet och frun", säger han och berättar att det finns beskrivet i förhör hur personerna bryter ihop av ångest.