– Jag blev kär i byn och människorna i Karlsvik, säger Ylva Mårtens om sitt första möte med Karlsvik och de som bodde där.
Vi vrider tillbaka klockan 40 år i tiden.
– För 40 år sedan gjorde jag och Kerstin Wixe, SR Norrbotten, en dokumentärfilm som fick namnet ”Karlsviks en by som Gud har glömt”. Filmen fick stor genomslagskraft i Luleå. Vi hade premiär i Karlsvik sommaren 1975 och sen på Lillan några år senare. Filmen fick faktiskt 1978 pris som bästa dokumentär, föregångaren till Baggegalan. Kerstin och jag tog emot priset av Bibbi Andersson på Operaterassen.
– Den visades sedan på tv. Det speciella med vår film var att vi gjorde den på superåtta och blåste upp den till 16 millimeter. Vi gjorde den som ett studentarbete när vi gick på en 1-åring utbildning på Dramatiska institutet 1974-75. Vi berättade på 70-talsvis arbetarnas historia och vi fick ett fantastiskt mottagande av Karlsviksborna.
Det är inte enda gången Ylva Mårtens berättat Karlsviks historia.
– 2003 gjorde jag två radiodokumentärer om Mödrahemmet i Karlsvik. Mödrahem fanns över hela Sverige och var till för ensamstående mödrar som väntade barn. Mammorna fick komma till hemmet 6 månader före nedkomst och stanna 6 månade efter barnets födsel.
Nu vrids klockan tillbaka till 1945 och krigsslutet.
Ylva Mårtens ska för Sveriges Radio göra en programserie med fredsminnen.
– Jag tänkte intervjua 80-85-åringar som kan berätta hur det var när freden kom till Karlsvik. Vad visste dom? Vad berättade föräldrarna?
Ylva Mårtens letar nu Karlsviksbor i förskingringen.
Hennes efterforskningar visar att det inte finns någon i dag i Karlsvik som var med då freden slöts. Under sommaren 1945 passerade sammanlagt 25 000 ryska krigsfångar i tältförläggning, bakom taggtråd, i Karlsvik.
De bodde där i väntan på transport tillbaka till Ryssland.