Till hösten väntar val i Sverige och skolan är en viktig valfråga. Det är åtta år sedan Jan Björklund tillträdde som utbildningsminister. Hans tid vid makten har präglats av förändring och reformer. Bilden av en skola i kris har varit ständigt närvarande i media och riksdag och den svenska skolan har rasat på världsrankingen.
140 yrkesverksamma år
Lärarna Anders Glavhammar, Berit Renström, Ann-Sofi Andersson och Marianne Wilhelmsson sitter runt ett bord. Slår man samman deras yrkesverksamma år landar summan på 140. NSD träffar dem för att prata om åtta år i Björklunds skola.
Vid en sammanställning som gjordes 2010 visade det sig att 85% av alla artiklar om skolan som publicerats i Sveriges sju största tidningar beskrivit skolan i negativa ordalag.
– Mediebilden av skolan är hård. De här åtta åren har det skrivits och tyckts väldigt mycket om skolan. Oftast negativt och det har påverkat föräldrarnas attityd, säger Berit Renström som ändå uppskattar fokus på skolan, men menar att det sker mycket positivt också som inte lyfts fram. Marianne Wilhelmsson håller med
– Jag möter ofta föräldrar som frågar mig om det verkligen är så illa som de läser i tidningarna. När jag svarar att jag inte delar den bilden frågar de istället varför det skrivs som det görs. Det kan ju inte gärna jag svara på, det är inte jag som skriver. Men självfallet hör jag också politikerna prata om skolan, och det är ju ingen positiv bild de sprider.
Från flumskola till kunskapsskola
Anders Glavhammar har också märkt effekter av mediebilden och påpekar en positiv aspekt av den.
– Debatten om skola har förändrat synen på läraren. Vår höga arbetsbelastning och låga lön har lyfts fram och jag får känslan av att allmänheten tycker att vi gör ett viktigt jobb, värt att belöna, säger han.
Åtskilliga reformer har sjösatts sedan 2006. I riksdagen har utbildningsministern utlovat ett skifte från flumskola till kunskapsskola.
– Det var varit väldigt mycket förändringar som skall införas omedelbart. Förändringar som inte alltid varit helt genomtänkta, säger Ann-Sofi och tar skriftliga omdömen som ett exempel.
Tanken med de skriftliga omdömena var att ge föräldrar och elever en tydlig bild av elevens aktuella kunskapsnivå i varje ämne..
– Vi satt på nätterna och skrev för att hinna med. Omdömena skulle vara framåtsyftande och individuellt anpassade för varje elev. Personligen äger jag inte den svenskan för att skriva 180 individuella omdömen, berättar Anders.
Orimlig arbetsbelastning
Arbetsbelastningen blev snabbt orimlig och få föräldrar läste omdömena.
– Man tog bort det, det var inte så viktigt sade man. Istället skulle betyg i lägre årskurser räcka för att beskriva elevens framgångar, för föräldrarna i vart fall, säger Anders.
Hela gruppen är enig om att det märkts av att skolan blivit ett politiskt slagträ. Berit upplever att många av besluten präglats av okunskap.
– Det är så många reformer som skall instiftas på en gång, och vi blir sittande i timmar och oändliga möten och konferenser för att ändra på arbetssättet. Det är omöjligt att få arbetsro, andan i halsen hela tiden. Framförallt kan det kännas meningslöst att hela tiden sitta med känslan av att det när som helst kan återkallas.
Ann-Sofi hoppas på förändring
– Jag önskar mig stabilare förutsättningar. Vi vet ju vad vi vill jobba med och utveckla. Vi är proffs på att utvärdering och utveckling men det måste finnas tid för det. Inte fler reformer, säger Ann-Sofi
Berit håller med.
– Tilliten till professionen rymmer också lusten till yrket. Friheten och förtroendet att verka och utvecklas, avslutar hon.