Den 21 januari har blivit kramens dag, i alla fall om man kollar i kalendern för temadagar. Och visst är det befogat att ge kramen en egen dag med tanke på alla de hälsofördelar som kan härledas till denna. Det är inte bara blodtrycket och kortisolnivåerna som påverkas, hjärnkapaciteten ökar också och självförtroendet får sig en skjuts i rätt riktning.
Men även om väldigt många kramar sina barn, hundar och kompisar, innebär det inte att det bara är fritt fram att kramas med hött och mött bara för att man själv känner för det. Alla är inte lika bekväma med den närheten. Vare sig det handlar om skillnader i uppväxt, kultur eller något annat så bör kramandet ske med respekt - även om det är välment, enligt Lotta Lindgren, psykoterapeut.
– Det finns ju goda effekter av att kramas och beröringen i sig producerar det goda hormonet oxytocin. Och det är ju ofta lugnande och bekräftande att få en kram, men man ska också tänka på att alla kanske inte vill. Det finns människor som till och med tycker att det är jobbigt att få en kram - de har helt enkelt inte behov av det.
Olika människor har olika behov av kramar och fysisk beröring.
– Där tror jag vi är väldigt olika, vi människor. Men man behöver inte problematisera det, det bara är så.
Uppfostran spelar också roll. I vissa familjer kramas det mycket och i andra har man inte så mycket fysisk kontakt.
Hur människor beter sig när de möts har förändrats med tiden och hon tror att det kramas mer idag än för några decennier sedan.
– Förr skulle man hälsa och ta i hand. Det gör vi ju inte på samma sätt idag. Det har blivit mer personligt helt enkelt.
Att man ändå uppnår hälsoeffekter av att kramas, det kan forskning visa, men det behöver inte nödvändigtvis vara en annan människa man ger en kram. För de personer som inte har någon nära, kan det vara lika bra med till exempel ett husdjur.
– Att stryka en katt eller en hund kan vara otroligt viktigt och hundar blir ju ofta väldigt bekräftande gentemot sina hussar och mattar.
När det gäller barnen går det nog inte att krama dem för mycket, tror Lotta Lindgren. Men där gäller detsamma som för vuxna, alla barn vill inte alltid bli kramade och det gäller att visa även dem respekt.
– Man får känna av lite grann. Vi vet ju inte vad som försiggår inom en människa alla gånger. Ibland kan det ju vara så att man behöver en kram men man kan också bli helt översvämmad av det. Kanske kan en kram väcka känslor som man inte är beredd på just då.