Under den allmänpolitiska debatten på Sametingets plenum i Luleå under tisdagen kom FN:s urfolksdeklaration och ILO169 upp till diskussion.
– Frågan om ILO-konventionen har dramatiserats upp, tyvärr, till att vara något som det inte är. Statens suveränitet kan inte rubbas och äganderätten kan inte rubbas men däremot medför det ett ökat ansvar och hänsynstagande till de samiska intressen som berörs, säger Anders Kråik.
Varför är det så viktigt att då driva igenom ILO 169?
– Det är ett grundläggande folkrättsligt dokument. Det vore ett erkännande från staten, som skulle vara oerhört viktigt för oss. Det skulle innebära att den lagstiftning som rör samer, som nu är föråldrad och diskriminerande, skulle uppdateras och den samiska befolkningen skulle likställas med övriga befolkningen. Det är ingen egen stat samerna begär, säger han.
Kråik tycker att Sverige borde ta ansvar i ILO-frågan, genomlysa konventionen och implementera den i svensk lagstiftning.
– Den skulle bli det skydd som konventionen avser vara, nämligen skydda de kulturella, näringsmässiga, sociala och ekonomiska intressena för samerna på ett godtagbart sätt. Den skulle däremot inte medföra några nya rättigheter, eller några särrättigheter, säger Anders Kråik.
Hyser du större hopp om att den ratificeras nu när det blivit regeringsskifte?
– Sossarna har haft makten länge och inte fått igenom ett dugg, tidigare. Det är flera partier som måste införskaffa ett faktaunderlag för att kunna fatta ett beslut, säger han.
Marie Persson från Landspartiet Svenska samerna vill också att ILO 169 ratificeras.
– Vi har haft stora problem med exploatering, där skulle en ratificering kunna vara ett led i ett ökat inflytande för samerna.
Håller du med Kråik om att det dramatiseras upp mycket kring ILO?
– Absolut. Det är skrämselpropaganda som använda för att på något sätt hålla kvar vid rådande situation och inte behöva ta tag i urfolksrättigheter. Utan vi ska vänta. ILO handlar om att respektera de urfolksrättigheter som redan finns.
Plenums första dag genomsyrades av resonemang kring hur samer ska kunna få mer inflytande, på olika sätt. En fråga är vilken nytta Sametingets plenum egentligen gör, när makten är så pass begränsad?
– Det är klart vi gör skillnad. Vi kämpar för att skapa opinion och stärka det samiska folket och sätta tryck mot Sverige i de här frågorna. Men vi har en sådan lång väg att gå, det är väldigt frustrerande att arbeta under de här omständigheterna där Sametinget får så lite resurser och där staten inte prioriterar de här frågorna, säger Marie Persson.
Varför ett Sameting, en förvaltning och ett folkvald församling? Även om den frågan har ett retoriskt syfte, så är den berättigad att ställa sig, menar Anders Kråik.
– Vad är det för mening att ha det om vi inte når fram till de folkvalda i Sveriges riksdag på något sätt? Man måste formalisera en dialog direkt med regeringen så att man får kontakt med makthavarna, den dialogen är ytterst begränsad i dag. Det ges inte utrymme får någon djupare dialog, utan det är korta, hastiga möten där Sametinget under kort tid tvingas påpeka vad man tycker är viktigt. Men där slutar också diskussionerna, säger han.