Trots att det gått tre veckor sedan inbrottsförsöket på databutiken Go On på Storgatan i Luleå så vittnar två förstörda rutor om vad som hänt. Det tar upp till en månad tar det att få de nya rutorna på plats och det finns en anledning till det, rutorna är dyrt specialglas av en seg typ som gör att de inte krossas och tjuvarna får hacka bra länge innan det går hål.
Förstörda är de likväl.
Go On:s VD, Göran Kihlanki, visar vad tjuvarna använde sig av, en rutkrossare av den typ som brukar finnas i exempelvis bussar. Spetsen har slagits av och det vittnar om att stora krafter använts vid inbrottsförsöket. Nu är den en tjuvsouvenir inne på kontoret i butiken.
Om tjuvarna bemödat sig att läsa på glasrutan vilken typ av glas det handar om hade de kanske inte ens försökt – men det är möjligen lite väl mycket begärt av en nattlig tjuv på jakt efter snabba pengar.
Att det bara är ren skadegörelse tror inte Göran Kihlanki och Robert Lundqvist, som också äger företaget.
– Jag tror det är pundare som fått ett infall. De behöver fixa stålar och datorer är lätta att kränga, säger Robert Lundqvist.
Även om tjuvarna inte kom åt något så innebär ett inbrottsförsök, eller bara ren skadegörelse, en hel del bök och kostnader för en företagare. Polisanmälan ska göras, självrisken ska betalas och nya rutor ska fixas.
Robert Lundqvist berättar att det kommer kosta dem 10 000 i självrisk.
Detta var tredje gången Go On haft inbrottsförsök eller skadegörelse på sina skyltfönster sedan de lämnade sin gamla plats i andra änden av Storgatan.
– Polisen gör inget men de var i alla fall här den här gången. Men de lägger inte ner några resurser på det och det kan man ju kanske förstå, säger Göran Kihlanki.
Med jämna mellanrum får företagare sina skyltfönster vandaliserade. Det finns sätt att minimera risken, menar Göran Kihlanki. En sak är att det inte lämnas kvar byggmaterial eller stenar vid exempelvis stensättning. Vid ett tillfälle krossades rutan av en gatplatta.
– Kommunen tog upp gatplattor men det går inte att lämna kvar. Det blir som ammunition, säger Göran Kihlanki.
Det finns en annan lösning också.
– Som företagare vill vi sätta upp kameror. Det kluddras på väggarna här bakom också. Det kostar pengar att fixa för föreningen och då drabbar det oss i slutändan också, säger Göran Kihlanki.
Här sätter dock lagstiftningen stopp, kameror på offentliga platser är hårt reglerat i Sverige.
– Man får rikta en kamera mot kassan men man får aldrig tillstånd att ha en mot gatan. Möjligen skulle man kunna sätta upp en atrapp, funderar Robert Lundqvist.