Intressanta frågeställningar väcks när tre konstnärer tolkar begreppet underströmmar, ”Undercurrents”, på Havremagasinet i Boden.
Konstnären Peter Johansson har i nästan hela sitt konstnärskap närmat sig temat Sverige och svenskhet. Folkloristiska symboler som dalahästen har han slaktat på alla upptänkliga sätt och med en stor portion humor.
Peter Johanssons rum i Havremagasinet består av olika konstruktioner och objekt. Flaggstänger kapade och hopsvetsade huller om buller med svenska flaggor som blåser rakt upp med hjälp av starka fläktar. En konstruktion som ska likna en kanon genomborrar en mängd korsstygnstavlor med motivet röda stugor. Blågula sportbagar står och hamrar i en rörlig installation. Allt är en kakofoni av surrande fläktar och marschmusik i högtalarna. Trots de spektakulära inslagen väcker verket många tankar. Man kan ana en känga mot nynazistiska rörelser i Sverige men kanske också mot svensk vapenexport?
Idealiserande bilder av människor i en utopisk värld är temat för finske konstnären Kalle Lampela. Han har gjort fotorealistiska teckningar där socialistiska propagandatidskrifter från DDR-eran och Sovjetunionen varit förlaga. De groteskt uppförstorade bilderna av leende, vackra och lyckliga människor möter betraktaren på ett kusligt påträngande sätt. Att förlagorna, gamla exemplar av tidskrifterna DDR-Revyn och tidskriften Soviet Union, finns presenterade i en monter bredvid så att man kan se hur de faktiskt såg ut ger en tankeväckande titt in i ett stycke nutidshistoria.
Norsk-kanadensiska konstnären Tanya Busse presenterar en installation och en film som kan vara svårtydbar vid första anblicken. Verket skildrar hur gruvbrytningen förändrar hela landskap och hur den – ur den samiska nåjdens perspektiv – utarmar ett bergs livskraft. I filmen ”The poets antidote” ses rörliga bilder från en gruva och ett anrikningsverk i Norge. En apokalyptisk värld där inte en enda människa syns till, alltmedan en modern samisk nåjd hörs prata och reflektera kring industribilderna. Den intilliggande installationen, med sina uppradade kulor och andra objekt, är inte helt lätt att begripa. Men som helhet öppnar Tanya Busses verk för eftertanke om hur vi behandlar vår planet, och ska vi ha tillväxt till varje pris?