Bodens konstgille invigde nyligen en utställning med Skellefteåbaserade multikonstnären Robert Markström.
En del av utställningen är en serie oljemålningar som han kallat ”Solnedgången” Det är ett tänkt scenario där världen är på väg att tas över av djur och mänsklighetens identitet och tankar blir alltmer utsuddade.
På en bild syns en människa dra ut sitt ansikte som om det vore elastiskt. Andra bilder visar människogestalter som håller på att transformeras till djur.
En annan del av utställningen består av en serie porträtt där man aldrig ser några anletsdrag utan personens temperament avporträtteras mer som ett landskap eller en topografisk karta.
Robert Markström nämner Amedeo Modigliani och Jesper Waldersten som förebilder. Men mest utforskar han sin egen inre bildvärld. Han ser sig som en tillbakadragen person.
– Jag är en konstnär som gillar att ”sitta på rummet”. Jag trivs med att vara ensam och gå helt upp i skapandet. När bilden växer fram är det som att jag får en kick av det berättar han. Jag är inte folkskygg men lite bräcklig i min kreativitet.
– Jag vill inte visa en tavla för någon innan den är helt klar.
Men som konstnär vill han ändå nå ut till en bredare publik. På utställningen har han även med ett videokonstverk där en dansare medverkar. Musiken är skapad, inspelad och insjungen av honom själv och även texten är hans egen. Han har nämligen släppt några skivor också, under artistnamnet ”Tame Hue”. För cirka två år sedan tog musikskapandet fart.
– Jag började sjunga igen efter 15 års tystnad. Jag sjöng mycket som barn men av någon anledning slutade jag. Kanske var det blygheten som tog över, funderar Robert Markström
I skapandet av bilder och musik kommer ibland inspirationen från litteraturen. Albumet ”Black Snow” som kom ut 2016 är direkt inspirerat av novellen ”Svart snö” av Michail Bulgakov. Som musiker menar han själv att han har utvecklats från traditionell singer-songwriter till mer experimentellt.