Men först ska vi alltså till lördagens vernissage på Konsthallen Luleå. Huvudutställare är Sigrid Sandström som också är professor i fri konst på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Hon föredrar stora format och arbetar i akryl.
Motiven kanske man kunde kalla abstrakta, samtidigt som hon emellanåt säger sig arbeta med en slags metakonst. I utställningen finns nämligen en skulptur – eller en avgjutning av en tavla. Konstverk av ett konstverk, med andra ord. Som ett försök att ta sig in i Platons idévärld där tavlan tavla lär existera. Och cykeln cykel med, för den delen. Men här gör hon alltså konst av sin egen konst.
– Jag vill befinna mig i målningen, säger Sigrid Sandström.
Vilket kanske är ett bättre sätt att uttrycka det ovan sagda.
Hon talar också en hel del om konstverket som en förmedlare, en kanal mellan konstnären och betraktaren.
Och speglarna hon applicerat i utställningen är kanske också hämtade från Platons grottliknelse där skuggan – eller spegelbilden i det här fallet – är förvillande lik motivet i sig. Men är det egentligen inte. Och allt avtecknar sig spegelvänt.
Tidigare har hon målat många närmast grafiska landskap från ödsliga miljöer som Svalbard och Grönland. Nu har hon återvänt till ateljén.
Silvertejp brukar ju kunna användas till det mesta. Nu även i konsten. För tejp är precis vad Sigrid Sandström begagnar sig av för att skapa olika linjer i motiven. Ibland använder hon tyger och andra föremål för att skapa avtryck.
– De är ett slag bevis för mig, säger hon.
Som om här pågick en brottsplatsundersökning där spår och ledtrådar uppsamlas.
Den andre utställaren, Anton Elfving, är född i Luleå med bor numera i Stockholm. Han är också före detta student hos Sigrid Sandström.
Så här möts i någon mån mästare och elev. Likheter finns i deras måleri i form av det abstrakta, men ändå med ett användande av tydliga symboler. Om Sandström använder sig av linjer och kryss har Elfving valt att låta bokstäver och siffror ta plats i måleriet.
– Men jag försöker att vrida och vända på symbolerna, säger han.
Som i tavlan där bokstaven b i förstone ser ut att vara utplacerad. Men tolkningsmöjligheten utökas. Är det månne en smiley, eller ett p?
– Symbolerna är både öppna och stängda samtidigt. För mig är det en utmaning att få de här målningarna intressanta, säger Anton Elfving.