Renoveringen är snart färdig, men därefter ska all konst placeras i de nya ljusa salarna. Allt ska vara klart nästa höst. Då kommer alla konstverk som finns på plats att kunna ses av alla, utan avgift. Det är bara specialutställningar som kommer att ha en avgift.
– Jag hoppas att hela Nationalmuseum blir en mötesplats för alla som kommer hit. Vi har öppnat hela huset, alla fönster och skapat ett museum som på ett nytt sätt ska vara välkomnande.
Det säger Cecilia Brännvall, projektchef för ombyggnaden av det gamla konstpalatset. Hon har varit med och arbetat med renoveringen i mer än fem år.
Ombyggnaden börjar redan i källaren. Här har allt gammalt rivits ut. Nu får besökarna gå ner och se de gamla tegelvalven. Här kommer det att finnas garderober, skåp och toaletter. En stor förändring, och så mycket mer praktiskt än hur det fungerade förr.
Ja, detta mer än 150 år gamla hus har egentligen inga förutsättningar för att bli det moderna museum som skapats under ytan. I ett modernt museum krävs det ventilation, rätt luftfuktighet, säkerhet och fönsterglas som skyddar konsten mot för starkt solljus. Ljudmiljön måste anpassas i alla lokaler.
Det gamla var slitet och slut i de flesta salarna. Decenniers avgaser hade smutsat ner. Ombyggnader hade förändrat hur huset disponerades. Ekon fortplantade sig mellan de gamla väggarna. Ljusgårdarnas glas var omodernt.
– Det får inte synas att vi installerar alla system som saknas. Det går inte att ha ventilationsrör och elledningar som hänger i taket, säger Helena Thomann biträdande projektchef.
Istället är det det knappa utrymmet mellan våningsplanen under golven som får rymma all teknik och alla ledningar. Ingen kan se att Nationalmuseum är en av de modernaste utställningslokalerna som finns.
Tittar vi upp i taket finns det smala ventilationsöppningar gömda ovanför taklisterna. I de stora takrosetterna sitter vattensprinklers och luftuttag. Bakom panelerna styrs hela museets funktioner. Det ser inte nytt ut, men det finns där för att vi ska kunna få se konst som lånas in och konst som måste skyddas från stadens ljus, utsläpp och besökarnas andedräkt.
Minns du alla fina golv som fanns i de stora utställningssalarna? Jag minns gnällandet, men de fina mönstren gick mig helt förbi. Nu kommer vi att se alla fina olika parkett- och intarsiagolv. En del har kunnat räddas och andra är helt nya. Och de gnäller garanterat inte. Ljudmiljön har alltid varit svår i de enorma rummen och i de stora ljusgårdarna.
Nu har väggarna klätts med ljuddämpande puts. Alla ornament har rengjorts och här framträder ursprungsdekorationerna på ett mycket tydligare sätt.
På ljusgårdarna vilar ett komplicerat tak i glas. De lyftes på plats under hösten. De är 342 kvadratmeter stora och utan glas väger de 25 ton. Sedan dess har de försetts med glas i ett komplicerat stjärnmönster.
Den ena av ljusgårdarna var bland annat hörsal. Där finns nu en stor hiss som är till för att frakta både konst och människor mellan de olika våningarna. Hissen är i sig själv en skulptur.
Det är inte lång tid kvar innan projektledningen, Cecilia Brännvall och Helena Thomann, från Statens fastighetsverk, ska lämna över det ”nya” Nationalmuseum till museets personal som ska fylla de färgrika salarna med konst. Då kommer besökarna att få uppleva både gamla och nya konstverk, och den ståtliga utsikten över Strömmen mot Slottet.