Redan som barn hade Louise Nevelson en särskild känsla för materialet trä – hennes pappa arbetade med timmer. Med sina gigantiska enfärgade träinstallationer har hon gjort ett bestående avtryck i skulpturkonsten. I Norden är hon dock fortfarande relativt okänd.
Men Moderna museet har nyligen fått en donation med åtta kollage av Nevelson, ett slags skisser som sällan visats, och nu lyfter museet fram den ukrainsk-amerikanska konstnären.
– Det var verkligen läge att fördjupa bilden av henne som skulptör men också bilden av henne som en tidig pionjär och kvinnlig konstnär som omformade skulpturkonsten, säger kuratorn Jo Widoff.
Istället för att skapa skulpturer på podier gjorde Nevelson installationer.
Hon är främst känd för sina stora enfärgade skulpturer i svart, vitt eller guld, där hon i ett slags lådsystem visar ett myller av saker upphittade på gatan. Plankor, gamla stolsben och lister fogas samman i poetiska bilder.
– Det är en ganska häftig sak att ställa sig framför de här stora svarta skulpturerna, de blir som slukhål och ett sätt att betrakta världen i alla de myllrande delarna, säger Jo Widoff, som jämför dem med altartavlor.
Den stora skalan var ovanlig för kvinnor på den tiden och påminner om abstrakta expressionisters arbete, som Mark Rothko och Barnett Newman. Men Nevelson utmanade den traditionellt manliga strömningen med sina stora anspråk.
Nevelson var känd också för sin spektakulära uppenbarelse. Men hon levde enkelt. Hon sökte ständigt andlighet och harmoni i sina verk och inspirerades av mayakonst och förcolombiansk konst.
Jo Widoff jämför med Rothko och Newmans idé om det sublima i konsten – och ser skulpturens motsvarighet i Nevelson.
– Andligheten går igen i alla hennes verk. (TT)