En dag läser jag i NSD om en mamma som inte gillar bestraffning som lösning på problem i skolan. I hennes sons klass har kvarsittning införts som lösning på problem med ordningen på lektionerna. Mamman har en son med adhd och säger att han kommer att få sitta kvar varje dag med den regeln. Hon tycker att skolan ska jobba med uppmuntran istället för straff.
Samma dag som saken tas upp i NSD har Dagens Nyheter en intervju med pensionerade läkaren och barnpsykiatern Hans Nyström, Stockholm, som fyller 80 år. Hans budskap är glasklart: Barnuppfostran bygger på uppmuntran, aldrig bannor. Han ser hellre möjligheterna än svårigheterna och rekommenderar "kärleksbehandling" och "kärlekens matematik" enligt vilken varje sträng tillsägelse ska följas av fem gånger så många kompensationer som kramar och uppskattande ord.
När Hans Nyström arbetade inom barn- och ungdomspsykiatrin bjöd han bråkiga barn att åka i någon av sina sportbilar.
När jag i höstas skrev om CST, centrala stödteamet som har till uppgift att se till att barn/elever i Luleås förskolor och skolor har god hälsa och god lärandemiljö och att barn med särskilda behov får den hjälp som de behöver, så lyfte jag fram specialpedagog Gudrun Målbros budskap. Hon gav ett exempel på uppgift och lösning: Ett barn i en förskolegrupp är väldigt aggressivt. Pedagogerna har gjort vad de kan för att komma till rätta med det utan att nå fram. Rektorn ansöker om hjälp hos CST. Gudrun Målbro åker till förskolan. Hon observerar barnet, berättar sedan vad hon sett och ger råd till personalen. Rådet blir: Uppmärksamma barnet för bra saker som det gör i stället för att påpeka de dåliga saker han gör. Det kan bygga upp en god spiral och göra så att aggressionerna försvinner.
I dagens Mitt i livet berättar Ulla-Greta Brännström om sitt arbete med missbrukare. Hon säger att det första som måste till för att nå någonstans i det arbetet är att ge kärlek och få missbrukaren att tro att hon eller han är värdefull i sig.
- De tycker sig inte vara värda något. Drogerna får dem att känna sig stora och starka, säger hon.
När jag tänker på vad Ulla-Greta Brännström säger och på den kritiska mammans, Hans Nyströms och Gudrun Målbros budskap så slår det mig: Barn som växer upp med bannor hamnar ofta i missbruk. De tycker sig inte vara värda något men med droger i kroppen känner de sig stora och starka. Måtte vi sluta att straffa och banna barn och om vi någon gång hemfaller åt det så måtte vi då tillämpa "kärlekens matematik" - enligt vilken varje sträng tillsägelse ska följas av fem gånger så många kompensationer som kramar och uppskattande ord.