"Gemene man tycker att det är bra att det är välklippt och rent och fräscht", sa Patrik Ruumensaari, vid gatudriften, Luleå kommun, till Norrbottens media. Men en enkel Facebook-undersökning visar något annat.
"Vad föredrar du, klippt eller vilt?" löd frågan på Facebook som engagerade många läsare. "Blev sorgsen när jag såg det. Älskar vilda blommor!" skriver Astrid Helin. "Man ska vänta med att klippa ner inte bara för att det är fint när det blommar utan också att det ska få fröa av sig så att vi får se blommande diken nästa sommar", skriver Göta Forsmark.
Bara en handfull ville vägrenarna klippta tidigt på sommaren.
Men Luleå kommun backar inte.
– Vi står kvar vid ståndpunkten varför vi klipper: Dels för att göra det fint och trafiksäkerhet. Men även för att man kan få bekymmer med råttor samt att det ökar rädslan för överfall med hög växtlighet. Och sedan för att hinna klippa allting så måste vi börja i tid – våra medarbetare måste också ha semester någon gång, säger Patrik Ruumensaari.
Han understryker att det inte handlar om någon nonchalans mot blomälskarna.
– Givetvis tar vi åt oss, men vissa saker måste vi göra, och vi kan inte lyssna på alla åsikter, då kan vi parkera grejerna för gott.
Även biologen Petter Esberg i Naturskyddsföreningen står fast vid sin åsikt – gräset ska klippas först efter blomning, då värnar man om polinerande insekter och ekologisk mångfald.
– Råttor och överfall är i vilket fall inget som förknippas med blomsterängar. När man klipper gräset utan att ta bort klippet får det en gödslande effekt på marken vilket gör att endast enstaka konkurrenskraftiga arter kan leva. Sannolikt är det också så att eventuella djur känner sig tryggare i lite högre gräs och därför undviker att hoppa upp på vägen.
Petter Esberg berättar att han känner en person som under en cykeltur krockade med en hare.
– Att haren inte visste vart den skulle ta vägen bidrog troligen till den krocken.
Han undrar om inte Luleå kommun kunde införa någon sträcka på försök och sedan göra en utvärdering.
– Om det skulle tas emot positivt från allmänheten behöver ju inte det innebära att man sedan praktiserar 'slåtterängsmodell' överallt.
Han påpekar att blomsterängar har inspirerat flera av Sveriges största diktare, liksom Carl von Linné.
– Det var inte för att de ansåg att det såg ovårdat ut.