Klockan klämtar för Piteå dansar och ler.
Nyheten kommer knappast som en överraskning. Att döma av de många syrliga kommentarerna på nsd.se (i korthet: "Äntligen!", "Jättebra!") är det rentav ett efterlängtat besked. Uppenbarligen sviktar folkets lojalitet för länets mest anrika gatufest.
Men PDOL står inte ensamma i krisen. Samtliga tre stora sommarfestivaler i Norrbotten har akuta problem, med allt färre besökare för varje år som går. Samma bekymmer drabbar stadsfester över hela landet.
Det finns flera orsaker till de svidande, upprepade publiknederlagen.
1. Norrbotten är för litet för tre gatufester. På 90-talet, när PDOL upplevde sina glansdagar, fanns ingen konkurrens om besökarna. I dag slåss arrangörerna med Luleåkalaset och Kirunafestivalen som erbjuder samma utspädda öl i plastmuggar, fylla och snurriga tivolin.
2. Samma publikdragande artister. Dubbelbokningarna duggade tätt sommaren 2010, när Kent, The Ark, Dead by April och andra besökte flera länsfestivaler. Inte smart.
3. Biljettpriserna är för höga. I takt med att skivförsäljningen minskar, så stiger artistarvodena och biljettpriserna. Ett välkänt, ofrånkomligt faktum som redan har tagit kål på Hultsfred och Arvikafestivalen.
Och självklart drabbas även PDOL och övriga länsfestivaler. Allt fler, inte minst de presumtiva unga besökarna, tycker att den ekonomiska smärtgränsen har passerats för länge sedan.
Att Sverige har tyngts av allmän finanskris de senaste åren gör inte saken bättre.
4. Arrangörernas brist på fantasi och fingertoppskänsla. Mitt bland alla krisdrabbade festivaler runtom i landet finns desto mer lyckade exempel på motsatsen. Way Out West i Göteborg, Peace & Love i Borlänge, Blekinges stolthet Sweden Rock och den utmärkta Storsjöyran i Östersund. Gemensam nämnare? Arrangörernas osvikliga kärlek till musiken – oavsett om det handlar om stekheta, kritikerrosade artister eller om hårdrockens giganter från förr.
PDOL, liksom Luleåkalaset och Kirunafestivalen, har en annan, mer fantasilös ambition. De vill vara en ”familjefest” snarare än en musikalisk högtid och satsar främst på trygga artister i mittenfåran, många av dem med bäst före-datum passerade för länge sedan.
Det räcker inte alls längre.
PDOL:s vd Åsa Stocksén söker sannolikt nytt jobb i skrivande stund.
Men kanske är det inte definitivt över riktigt än.
Paradoxalt nog kan styrelsens krav på ”en anpassad kostym” bli det som räddar paltstadens stolthet inför framtiden och gör den intressant igen. Nöden är uppfinningarnas moder, ni vet.
En tydligare, mer passionerad musikprofil behöver inte kosta mer pengar.