Delia Zadius kom med sin familj och sju syskon till Luleå när hon var 12 år gammal. Året var 1999 och de var kurder och kvotflyktingar från Iran.
– Att komma hit som kvotflykting var ju otroligt behagligt. Biljetter, uppehållstillstånd, allt var fixat och klart. Det är en helt annan grej än alla som kommer nu och flyr hit i små båtar. Vi hade tur, och i Luleå har jag alla mina bästa minnen. Jag blir alldeles varm bara jag tänker på den staden.
Det första Delia Zadius minns från april 1999 var all snö på marken, det andra är hur väl allt fungerade.
– Alla stod redo att ta emot oss. Allt funkade så bra och gick så fort. Alla myndigheter var sammankopplade så att man kom in i skola, jobb, bostad på så himla bra vis.
Hon tror det är stor skillnad idag.
– När vi kom tog man bara emot en viss mängd som man verkligen kunde ta hand om och integrera. Man hade tid och resurser. I dag verkar situationen vara en helt annan. Det är som natt och dag.
Att komma till ett nytt land med nytt språk är en utmaning, men Delia med familj fick bra stöd och fann vägar fram.
– Jag fick en speciallärare för mig själv några timmar i veckan, så att jag skulle komma ikapp med svenskan framför allt. Min mamma däremot, hon är analfabet och då är det svårt lära sig ett nytt språk. Hon testade SFI men det var inte hennes sätt att lära sig, så hon fick jobb i en matservering istället. Pappa började jobba i butik tidigt. De lärde sig språket snabbt.
Det märks att hon har en hel del av sina föräldrars handlingskraft i sig. Efter avslutat gymnasium började hon jobba som personlig assistent. Ett par år senare kände hon att hon ville driva företag själv i den branschen. Så hon startade vårdbolaget Blomstra som hon sedan drev i tio år, ett assistans- och hemtjänstföretag som kom upp i 150 anställda i fem olika städer. För det arbetet prisades hon som Årets företagare i Umeå år 2019 och hon har även fått ta emot HM kung Carl XVI Gustafs pris för Årets nybyggare.
– Helt klart gör man som sina föräldrar eller den kultur man kommer ifrån. I vår familj har det aldrig funnits på kartan att man lever på bidrag eller gör ingenting. Så, jag och alla mina syskon började jobba tidigt. Dela ut reklam och sånt från vi var 14-15 år.
Efter tre år i Luleå hade familjen flyttat till Umeå där många av Delias syskon pluggade vidare. Hon berättar att hon är det enda av de åtta syskonen som inte är akademiker idag.
– De andra är läkare, jurister och hela köret. Men jag kan väl säga som så, att när jag i vuxen ålder fick veta jag har grav dyslexi gällde det att satsa på något som inte kräver så mycket studier.
För två år sedan beslutade hon att bo både i Umeå och Stockholm växelvis. Då hade hon året innan sålt företaget Blomstra och startat en ny affärsidé. Det är den hon nu jobbar med för fullt, med fokus på vård i norr.
– Jag jobbar ihop med Matti Larsson i Umeå som byggt ett spelföretag med miljardomsättning. Nu satsar han och jag helhjärtat på vårt företag EduTechSmart där vi skapar interaktiva utbildningar i vård och omsorg. Vi är just nu åtta anställda som jobbar med digitala utbildningar på 30 språk som varken kräver lokaler eller lärare. Vi vill digitalisera Norrland, allt känns känns jättestort.
Delia Zadius, hängiven entreprenör och 37-årig kvinna med siktet inställt rakt in i framtiden, hela tiden.