Erkki Ylitalo skaffade sig en kolonilott i samband med att han blev förtidspensionär för 23 år sedan.
– Jag behövde något att göra. Läkaren sade att jag fick göra vad jag ville och orkade. Om trädgårdsodling visste jag inte ett dugg. Klippa gräs kunde jag, säger han.
Han köpte ett monteringsfärdigt ryskt timmerhus och satte upp det på den 300 kvadratmeter stora tomten.
Sex år senare kom Kerttu Jokela till kolonilotten bredvid. Hon köpte ett färdigt hus åt sig.
– Jag har alltid varit intresserad av odling och blommor. Det blev potatis, morötter, sallad och kålrot på en gång. Men mest blev det blommor.
Hon har, liksom Erkki, också en massa spännande föremål på lotten. Där finns troll gjorda av stenar, fågelskrämmor, grodor och allt möjligt annat. Erkki har gamla cyklar, sparkar och andra föremål. Det bor en samlare i båda. Kerttu berättar att hon köper något nytt varje år.
Också Erkki har sedan länge odlingar på sin lott. Förutom träd och prydnadsbuskar har han bland annat jordgubbar, vinbär, krusbär, äpplen, potatis och – amerikanska blåbärsbuskar.
– Kerttu lärde mig att odla. Nu har jag fullt upp med att rensa ogräs, hålla nere träd och buskar och klippa gräs. Om träden blir för höga skuggar de jordgubbslandet och annat så att det inte växer och blir bär.
Kerttu berättar om gräsklippning två gånger i veckan och ogräsrensning lika ofta.
– Fast den här sommaren har vi vilat mycket. Det var ju en rekordhetta fyra veckor i rad och vi orkade ingenting, säger hon.
Erkki håller med. Han har hälsoproblem som gör att han får besvär när det blir för varmt.
– På Cypern är det motsvarande normal svensk sommarvärme – omkring 20 grader på dagarna och som lägst fyra grader varmt på nätterna. Det är behagligt. Vi går i shorts hela tiden medan cyprioterna själva tar på sig täckjacka och höga stövlar, säger han.
Sedan tio år tillbaka bor de i ett lägenhetshotell i Aya Napa från slutet av oktober till början av april tillsammans med cirka 450 andra svenskar, norrmän och finländare.
– Det är ett underbart liv, säger Kerttu.
– Vi behöver bara laga mat, säger Erkki.
Sedan räknar han upp en massa aktiviteter som fyller deras dagar.
– Fem dagar i veckan tävlar vi i dart, boule, boccia och varpa. Två gånger i veckan spelar vi bingo och två gånger i veckan dansar vi.
Därtill kommer utflykter till Larnaca och Nicosia med buss.
– Och till Turkiet där jag köper garn.
Stickning är Kerttus stora intresse. Hon producerar tröjor, vantar mössor och annat som hon sedan ger bort som presenter.
– Jag har också stickat kläder till julinsamlingar som några kvinnor här i Luleå har varje år till rumänska barnhemsbarn, säger hon.
Erkki i sin tur samlar snäckskal på havsstränderna att göra prydnader och tittskåp av.
De har en liten lägenhet i Luleå centrum men har inga som helst planer på att byta Cypern mot Norrbotten på vintrarna.
– Absolut inte. Så länge vi orkar ska vi fortsätta med vårt nuvarande liv.
De berättar att det kommer en läkare till deras hotell två gånger om dagen och att det ligger ett sjukhus på andra sidan vägen.
– Där är det aldrig någon väntetid till sjukhuset. Jag hade lungproblem och låg inne några dagar före jul. En dag kom biskopen och kommunchefen och gick runt och hälsade och lämnade presenter till alla patienter! säger Erkki.
Kerttu tillägger att läkaren som de har på hotellet varje år bjuder in alla hotellgäster till sin födelsedagsfest.
– Då är det buffé med massor av mat och drycker.
De lever billigt på Cypern.
– Bara att slippa ha bil och alla kostnader som det innebär är en stor besparing. Vi tar alltid bussen, säger Erkki.
– Kött är väldigt billigt att köpa. Det är också grönsaker och frukt. Fisk är däremot väldigt dyrt eftersom den mestadels importeras. Frukt kan man plocka själv. Det finns ett ställe där man kan fylla en kasse med apelsiner och lägga två euro i en låda som betalning. Mandariner, citroner, lime och oliver kan man också köpa så, säger Kerttu.
Erkki har tre barn och fyra barnbarn i Luleå. Kerttu har ett barn och ett barnbarn i Luleå. De umgås halva året och lever åtskilda halva året.
– På vintern går det inga charterresor till Cypern. Det är dyrt och krångligt att ta sig dit. Våra barn har vant sig vid att vi är borta halva året, säger Erkki.
– Nog saknar jag mitt enda barnbarn Ville, säger Kerttu och låter redan längtansfull på rösten.