Svar på Nina Glans inlägg: Jag har i min krönika hänvisat till fem program: ”Katarina Hahr möter”, ”Söndagsintervjun”, ”Lantzkampen”, ”Kära Annika” och ”Nordegren & Epstein”.
Utifrån dem är rösterna ofta enahanda och tondöva vad gäller att spegla människor bortom våra storstäder – och som dessutom inte är kändisar. Varför måste intressanta, mänskliga aspekter oftast personifieras av kändisar, som dessutom frekvent återkommer i etern?
Här är ett förslag, Nina: Vad gäller nämnda program, gör statistik över valfri period – tre, sex eller tolv månader – om varifrån inbjudna gäster (även musiker) respektive intervjuade kommer ifrån (mantalsort) – så kan vi sedan diskutera.
OK?