Kniven på strupen för Bottenvikens sik

Länsstyrelsen i i Gävleborgs län varnar för att siken håller på att försvinna i Bottenviken och Fiskeriverkets statistik ger stöd för oron. Sikfångsten år 2008 var den lägsta sedan mätningarna började 1994.
Enligt länsfiskekonsulent Kalle Gullberg är orsaken till sikens tillbakagång i Gävleborg regleringen av älvar och åar som hindrar siken från att gå upp och leka. Kalle Gullberg efterlyser inplantering av odlad sik i Ljusnan och Dalälven, på samma sätt som görs med lax och havsöring i dag.
Det kokade av sik - 1973...
Enligt NSD:s fiskeskribent Gunnar Westrin är det inte bara i Gävleborg som sikbestånden minskar stadig för varje år. Han har samstämmiga uppgifter om att antalet sikat som går upp och leker även i Råneälven, Torneälven och Kalixälven har gått ned kraftigt.
- Jag har själv kunnat se den tråkiga utvecklingen på nära håll i Råneälven. 1973 när jag flyttade till Råneå kunde man se hundratals sikar leka i älven på hösten. Det kokade av fisk. I fjol såg jag en enda lekande sik, säger han och tillägger att problemet är det samma på den finska sidan.
Gunnar Westrin tror att det minskade sikbeståndet beror på flera olyckligt samverkande faktorer - faktorer som finns i de vattendrag där den havslevande siken går upp för att leka på höstarna och även i havet.
- Jag sticker ut hakan och hävdar att löjtrålningen slår hårt mot sikbeståndet i Bottenviken. En trål är inte selektiv och naturligtvis följer det med mycket i dessa jättegarn som tar allt i sin väg, säger han.
I älvarna finns andra negativa faktorer
Dikning och kräftor
- I de reglerade älvarna är det naturligtvis svårt för siken att gå upp och leka. I de oreglerade tror jag att övergödning och skogsdikning spelar en viktig roll. I Råneälven har vegetationen ökat oerhört och det blockerar lekplatserna för bland andra sik och harr. Landhöjningen bidrar också till viss del till varmare vatten och ökad vegetation. Men där är effekterna inte lika våldsamma, säger Gunnar Westrin.
Just för Råneälvens del tror Gunnar Westrin att inplanteringen av flodkräftor som skedde i Hushållningssällskapets regi på 1950-talet också kan vara en bidragande orsak till minskade fiskbestånd. Han stödjer sig på en auktoritet inom fiskebiologin, professor Gunnar Alm.
"Även bör framhållas, att kräftan dels är en ivrig konkurrent om födan med ett antal värdefulla fiskarter, och framför allt är en svår romätare, varför den eventuella nyttan av en kräftinplantering städse bör på förhand noga övervägas." skrev professor Alm bland annat.
- Det är ju tyvärr så att när människan rubbar den ekologiska jämvikten genom att införa nya arter som inte förekommer naturligt så får det konsekvenser som inte kunde förutses, säger Gunnar Westrin.

Kniven på strupen för Bottenvikens sik

Bottenvikens sik är hotad.Reglering, igenväxning, storskaligt fiske och inplantering av flodkräftorär några av de faktorer som gemensamt håller på att slå ut beståndet av denna poulära norrländska matfisk, enligt fiskeskribenten och författaren Gunnar Westrin.