Att själv få köra ett tåg är Lari Henrik Kopsalas dröm - ett riktigt gammalt tåg.
Inne i den stora vagnhallen på Norrbottens järnvägsmuseum i Karlsvik i Luleå går Lari Henrik Kopsala med sin mamma och tittar på de utställda tågen.
– De är fina. Jag skulle vilja köra det där gamla loket. Det ser ut som loket som jag sett på tv, säger han och pekar på det ett gammalt lok som liknar loket i den tecknade tv-serien Thomas och vännerna.
Lari Henrik och hans familj är några av de som valt att besöka järnvägsmuseet för att titta på de utställda tågen, men någon åktur blir det inte. För det är andra sommaren som persontrafiken med rälsbussarna och tågen är inställda.
– Barnfamiljerna är de som blir besvikna för de har läst eller hört att de kan åka tåg och sett fram emot det, men ingen har vänt i dörren utan valt att gå och titta istället, säger Berith Rönnbäck, som är museivärdinna och den som säljer biljetterna till museet.
Berith Rönnbäck och Ulf Eriksson är tågvärdar. De har mött besvikna familjer som hade förväntat sig att få sig en åktur, men icke.
Fast den uteblivna tågtrafiken har fått stor påverkan på järnvägsmuseet. Det slår Lars-Olov Löfgren fast, som är kassör i den ideella föreningen som driver verksamheten.
– Det ligger ett bortfall på mellan 200 000 – 250 000 kronor per år så det är 400 000 – 500 000 kronor för de här två åren som vi inte har kunnat köra trafiken. Det betyder att vi förr eller senare kommer att gå i konkurs, säger han.
Jan Långström har varit engagerad i Malmbanans vänner sedan starten 1982 och är den som administativt kämpar för att få trafiktillstånd. Får de inte trafiktillstånd snart riskerar han att även bli med när föreningen går i konkurs.
Hur stor andel av ekonomin utgör det här?
– Det är ungefär 1/4. Museidelen står för 1/4 och så har vi lite andra verksamheter. Intäkterna från museet klarar bara av ruljansen kring museet, den klarar inte av att finansiera tågdriften. På bidragssidan måste vi täcka ungefär 1/4, det blir 250 000 kronor och det är väldigt svårt att få ihop. Kommer vi inte igång med tågdriften så kommer vi inte att klara ekonomin så speciellt länge till, säger Lars-Olov Löfgren.
Norrbottens järnvägsförening i Karlsvik får många norska besökare från den närliggande campingen. 200 000 kronor förlorar de varje sommar på uteblivna besökare.
Norrbottens järnvägsförening i Karlvik håller museet öppet.
Norrbottens järnvägsförening i Karlvik har inte bara riktigt stora tåg.
Det som gör att det inte går att köra persontrafik är att de inför sommarsäsongen 2023 förlorade trafiktillståndet då de inte uppfyllde alla villkoren.
– Det var formella saker, så det var inte något som påverkade säkerheten, säger Jan Långström, som är den i föreningen som på ideell basis arbetat med saken.
En annan del var verkstadsdelen. Vid införandet av nya EU-förordningar och lagar så krävdes att verkstaden certifierades, men då föreningen bara reparerar den egna vagnsparken fanns en övergångsbestämmelse.
– Man kan välja att inte certifiera sig men man måste uppfylla alla villkoren. Själva certifieringen kostar 90 000 första gången och sedan 60 000 kronor varje år. Pengar vi inte har. Transportstyrelsen drog in tillståndet då de hade lite att anmärka på. Det hjälpte inte att vi åtgärdade det. I och med att vi nu söker om tillståndet så gäller de nya reglerna, säger han.
Lari Henrik Kopsala och mamma Jonna Latomaa tillbringade några timmar med att titta på tågen.
Nu har föreningen fått pengar för att anlita en konsult som kan hjälpa dem att göra en ny ansökan.
– Går det inte att få ihop det här snart så går föreningen i konkurs. Vi hankar oss fram men det är väldigt bökigt, säger kassören Lars-Olov Löfgren.
Ett ytterligare hot mot föreningen är att 2029 så införs ett nytt signalsystem som gör att museitågen inte kan köra på rälsen mellan Gällivare och Luleå, om de inte anpassas för det nya systemet.
– Man talar om tio miljoner kronor för första exemplaret av en loktyp. Då måste vi ha löst det, men ingen vet riktigt hur. Någon måste betala, men det här är ett problem över hela landet, säger Jan Långström.