Klimatångest – att känna stark oro och ångest inför jordens förändrande klimat – drabbar en fjärdedel av Sveriges unga och är sedan flera år tillbaka ett begrepp inom psykiatrin. Projektet Bechange som just nu drar igång, med bland annat Luleå kommun och Studiefrämjandet som drivande aktörer, ska hjälpa 50 lulebor att bli lite snällare mot klimatet, men utan att skapa ett dåligt miljösamvete.
Pernilla Larsson, hemmahörande i Luleå, har precis gått med i projektet. Hon har länge varit intresserad av miljöfrågor, men inte alltid vetat hur hon ska ta sig an klimatproblemet.
– Jag har liksom stått och stampat och velat ta nästa steg, men inte riktigt vetat hur, säger hon.
Påverkar klimatet gör vi alla – när vi äter, bor, förflyttar oss. Den genomsnittlige svensken orsakar 11 ton koldioxidutsläpp per år – projektets mål är att få ned alla deltagare till 5 ton koldioxid per år.
Ett ambitiöst mål, men metoden för att göra detta är unik. Med tips på hur man lever lite mer klimatsmart, kombinerat med "klimatterapi" ska målet nås. Tipsen kommer fokusera på att minska utsläppen från "biffen, bilen, boendet" – de tre största utsläppskällorna – samtidigt som klimatterapin genom personlig, mental träning ska hjälpa deltagarna att hålla modet uppe, även den dagen det känns lite extra tungt att ta cyklen istället för bilen till affären. Stina Sundqvist, projektledare står för tipsen, och för klimatterapin står Ann Murugan, mental coach.
Inför sin nya klimatterapeut biktar Pernilla Larsson sina värsta klimatsynder.
– Jag slänger alldeles för mycket mat. Och nog tar jag och sambon bilen till Coop ibland, även om vi skulle kunna ta varandra i handen och gå en promenad istället.
Men oavsett gamla "synder" – utgångspunkten för projektet är just att skippa det dåliga samvetet.
– Sluta skäms om du har värsta bilen, säger Sundqvist. Skippa det dåliga samvetet och gör något bra istället.
– Det blir ingen förändring om man hela tiden har dåligt samvete över hur man lever, då ger man upp till slut, säger Ann Murugan och ger ett exempel från sitt eget liv.
– Jag bor på landet, och när jag för miljöns skull tog bussen spenderade jag tre timmar istället för en timma på att transportera mig, så då stod jag och glodde med bittra ögon på alla som körde förbi i bil istället. Det var ingen omställning som funkade för mig. Nu har jag en elbil och jag älskar den.
Deltagarna ska alltså söka förändringar som också fungerar med ens vardagsliv, för att lyckas med en varaktig förändring.
– Kan jag dra ned på köttet? Kanske handlar det om att jag behöver hitta lite bättre, godare vegetariska recept, såna har Stina massor av, säger Murugan. Våra råd kommer att utgå från varje individ.
I september startat projektet med en invägning, som sen rundas av nästa sommar med en "utvägning". Förhoppningen är då en rejäl minskning av utsläppen – och dessutom ett bättre mående. Deltagarna kommer nämligen få svara på en enkät om hoppfullhet och ångest. Men dit är det ännu lång tid kvar. Nu är det snart dags för Pernilla Larsson att anta klimatutmaningen.
– Det känns bra att inte måsta ha dåligt samvete, jag ser fram emot att kicka igång projektet och ersätta det dåliga samvetet med handlingskraft.