Klartecken att sanera gamla miljösynder

Nu har kommunen fått tillstånd att sanera Notvikens botten. De kvicksilverhaltiga muddermassorna ska läggas på deponi nära Tuvåkra.

En karta över bottenprover som tidigare har tagits i området. (Arkiv)

En karta över bottenprover som tidigare har tagits i området. (Arkiv)

Foto: Pär Bäckström

Luleå2017-03-29 07:00

Mark- och miljödomstolen i Umeå har beviljat Luleå kommuns ansökan att få muddra upp kvicksilverhaltigt sediment från Notvikens botten nära Karlshäll. Det ligger cirka 100 kilo kvicksilver på botten, enligt beräkningar som har gjorts. Kvicksilvret härrör från en slipmassefabrik som fanns i Karlshäll fram till 1962.

Muddermassorna ska sedan läggas upp på deponi vid Kalvholmen, på ett område på andra sidan om järnvägen vid Tuvåkra i kyrkbyn.

Den totala kostnaden för saneringsprojektet beräknas till cirka 190 miljoner kronor och det är staten, via Naturvårdsverket som ska finansiera saneringen. Om allt går bra kan ett positivt beslut om finansiering väntas från Naturvårdsverket redan i år.

– När det är klart är det bara att köra, säger projektledaren Marianne Kallin på Luleå kommun.

Men det kommer att dröja åtminstone två år innan kommunen kan starta arbetet med att muddra i vattnet. Detaljprojektering ska göras och en entreprenör ska upphandlas. Kommunen har fått tio år på sig, från det att domen vunnit laga kraft, att sätta igång arbetet annars förfaller tillståndet.

– Vi har säsongerna emot oss, vi kan bara utföra arbetet under den isfria tiden. Tanken är att vi ska arbeta under två säsonger, säger Marianne Kallin.

Bottnen ska först rensas från sjunktimmer, timret ska tas upp och rengöras på land för att sedan kunna återanvändas eller brännas. Sedan ska det förorenade bottensedimentet sugas upp och pumpas i en ledning till deponiområdet, där vattnet ska avskiljas och renas innan det leds tillbaka till Notviken där det släpps ut.

Upplaget med muddermassor kommer att bli cirka 17 meter högt, inklusive täckning. Avståndet från deponin till Gammelstadsviken, som är ett Natura 2000 område och naturreservat, är cirka 500 meter. Så länge som lakvattnet från deponin överstiger 2 000 kubikmeter om året ska lakvattnet renas och ledas till Notviken. När lakvattenvolymen understiger 2 000 kubikmeter om året får uppsamlat lakvatten ledas till Gammelstadsviken. Domstolen bedömer att utsläppen inte kommer att leda till någon försämrad status för Gammelstadsviken.

Tillståndet innehåller också villkor för buller; vid bostäder gäller reglerna för buller från byggplatser. Vid efterbehandlingsområdet får bullrande arbete endast ske mellan klockan sex på morgonen och klockan 22 på kvällen.

Domen kan överklagas senast den 18 april.

Bakgrund | kvicksilver

Mellan 1912 och 1962 fanns en slipmassefabrik i Karlshäll, tre kilometer från Luleå centrum.

Under de tio sista årens produktion blandades kvicksilver i processvattnet för att motverka svamp och mögel.

Processvattnet spolades sedan ut i Notvikens vatten utan rening.

Undersökningar har visat att bottensedimenten är svårt förorenade av kvicksilver. Detta gäller särskilt viken mellan Karlshäll och Karlsvik.

Det har inte förekommit någon stor spridning av kvicksilver från området och då har man valt att låta giftet ligga.

Naturvårdsverket anser dock att det förorenade bottenslammet måste tas upp innan giftet sprids ut i Lule älv.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om