Ett antal gånger under intervjun blir det svårt, känslomässigt, för Kjell Sundström.
Det har gått en dryg månad sedan de dramatiska händelserna när vi träffar Kjell Sundström, 88, hemma i huset i Avan. Sonen Patrik är på besök men hustrun Britt-Marie, eller Bibbi som hon kallades, finns någon annanstans i dag.
Natten mot den 12 januari får Bibbi svåra magsmärtor. Då har hennes hälsa på olika sätt sviktat sedan början av 2010-talet.
Hon kämpar vid den här tiden mot reumatiska besvär, svår astma och dålig cirkulation i benen.
På eftermiddagen tar Kjell beslutet att ringa SOS alarm. Eftersom hemtjänsten precis anlänt överlåter han telefonen till dem.
– Då sade de att vi skulle ge henne två Alvedon och det gav de henne. Jag fick tillbaka telefon och frågade då: "När kommer ambulansen?"
Svaret som Kjell får är som ett slag i ansiktet på honom.
– "Vi har beslutat att inte skicka någon ambulans", säger han med ögon fyllda av tårar.
Rösten stockar sig när han fortsätter:
– Jag tänkte att det kanske går över med Alvedon.
En halvtimme senare ringer han 112 igen. Då plågas hustrun svårt av magsmärtorna, berättar Kjell.
– Det gick så hastigt allting när de hämtade henne och tog henne på båren och ut for i väg.
När hon körs i väg med ambulansen har de varit ett par sedan 1959.
På bron står Kjell med ett oerhört stresspåslag i kroppen, en krypande oro och massor frågor i sitt huvud.
Han minns inte om ambulanspersonalen frågade om han ville följa med.
– Allting gick så fort och jag var ju så upprörd. Hon hade ju så jäkla ont. Jag vet inte om dom frågade mig. Jag hör så dåligt också, säger Kjell.
Då är han inställd på att packa väskan för ett besök på sjukhuset dagen efter. På det sättet har tillvaron har sett ut under en längre tid.
Efter att ambulansen lämnat gården i Avan tar det mellan 15-20 minuter till telefonen ringer, berättar han.
– Då säger dom att hon har gått bort, säger han och drar efter andan.
Kjell har ingen som helst förståelse för beslutet från SOS alarm vid det första samtalet.
– Dom ska inte sätta någon diagnos på en människa. Dom ska bara skicka en ambulans, trots att det skulle vara ett falskt alarm. Är det ett larm, då är det ett larm. Sedan ska ambulanspersonalen avgöra, säger han och fortsätter efter några ögonblick då känslorna kopplat ett grepp om honom.
– Man kanske hade sparat in en timme av hennes plågor. Kanske inte utgången hade varit nå eljest, men jag ville ju inte att hon skulle ha ont, säger Kjell och torkar bort tårarna.
Han tillägger sedan noggrant att han alltid har varit nöjd med ambulanspersonalens bemötande och den hjälp han och hustrun fått. Sjukvården får också högsta betyg av honom.
I ett antal fall har hon fått hjälp redan i hemmet av hjälpsam personal, förklarar han.
Kjell Sundström är tydlig med hur han ser på SOS alarms uppgift: "Dom ska inte sätta någon diagnos. Dom ska bara skicka en ambulans."
Den här dagen, med NSD på besök, berättar Kjell gärna om det som har varit.
– Vi hade ett fint liv, säger han med sprucken röst.
– Vi har rest mycket och varit på husvagnssemester och två gånger på medelhavskryssning. Det enda vi inte hann med var Hurtigruten. Det hade vi pratat om, med det blev inte av.
Stig Holmberg, verksamhetschef ambulanssjukvården på Region Norrbotten, hänvisar till SOS alarm när det gäller den initiala bedömningen av sjukdomsfallet.
Att det blev som det blev i det här fallet, att Kjell Sundström inte följde med i ambulansen, kommenterar Holmberg på det här sättet:
– Vi försöker alltid hjälpa till på bästa sätt. I vissa fall har man kunnat ordna så att de kan komma med en sjukresa eller taxi efteråt. Det beror lite på situationen.
Fokus är att snabbt få den som är sjuk under vård, förklarar Holmberg.
– Men jag förstår mycket väl hans situation, att det är stressat och oroligt och så vidare. Man kanske inte tänker på det.
Borde ambulanspersonalen ha ställt frågan till honom, om han ville följa med?
– Vi har inga exakta rutiner hur man ställer de frågorna, det är lite situationsanpassat. Man har en dialog. Men jag vet inte omständigheterna i det här fallet.
I det här fallet slutade det med att han inte fick ta avsked av sin hustru. Vad tänker om det?
– Jag förstår att han är otroligt besviken. Men sådant kan tyvärr hända i vår verksamhet. Så är det.
SOS alarm hälsar via ett mejl att alla vårdärenden omfattas av patientsekretess och att de därför inte uttalar sig om specifika fall.