Förhören med de som åklagarsidan benämnt som fiktiva assistenter började på tisdagen när rättegången fortsatte. Först ut var den misstänkte från Kiruna, en man i 50-årsåldern.
Han uppgav att han blivit bekant med den huvudmisstänkte 49-åringen på en mc-träff i södra Sverige för en handfull år sedan.
När han fick frågan om han kunde tänka sig att arbeta som assistent för sonen nappade han.
– Anledningen till det var för att dom skulle få göra saker tillsammans. Jag frågade min arbetsgivare om det gick bra att ha extrajobb, och det gjorde det för det, säger han.
Eftersom han ofta var i Luleå samtidigt som 49-åringen och hans dåvarande hustru behövde avlastning ställde han upp. Någon introduktion behövdes knappt.
– Jag har träffat dem många gånger och sett vad de gjorde med honom. Det var mycket av ren medmänsklighet. Och jag har egna barn, så jag har bytt blöjor och så.
Mellan 20 och 30 tillfällen hjälpte han till, tillfällen då de höll till i deras bostad eller i hans lägenhet som han hyrde i Luleå.
Vid ett antal tillfällen tog de sig ut på stan för att fika eller titta på båtar i hamnen.
Något minne av vad som stod i pappren som han skrev under hade han inte, förklarade Kirunabon.
Motorcykeldelar var hans svar på åklagarnas fråga vad han köpte för pengarna, med hänvisning till överföringar till den huvudmisstänkta kvinnan.
Han hävdade att han med pengarna från assistansarbetet betalade av skulder som han hade till 49-åringen. Totalt överförde han 146 000 kronor till den 33-åriga kvinnan.
– Ett helt trimsystem, kan man säga helt enkelt. Det är inga billiga grejer. Ett avgassystem kostar till exempel 25 000 kronor.
Varför överförde du till X?
– Jag ifrågasätter inte ett gift par.
Han var också helt säker på att de huvudmisstänkta tog väl hand om den handikappade mannen.
Innan Kirunabon hördes en kvinna som stod åtalad som företrädare för ett assistansbolag i Västsverige.
Hon menade att de följt alla rutiner som ingick i regelverket och hon haft god kontakt med både brukare och assistenter. Hon uppgav också att hon kände 49-åringen sedan tidigare och hade god kontakt med honom och den handikappade sonen under en stor del av den åtalade tiden.
Det som ställde till det med kontakterna var pandemin.
Hon sa också på fråga från åklagarsidan:
– Den som står på schemat måste vara där med honom. Det är klart.
Kortare ärenden då, på 10-15 minuter?
– Nej, det är inte okej. Då får du ta med brukaren.
Rättegången fortsätter fram till 20 december.