Torbjörn Lodén, 70 år, elektrikerson med mor som hemmafru från Kiruna blev professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet. När vi träffas för ett samtal minns han från hemstaden särskilt den storslagna naturen, tryggheten och hur föräldrarna uppmuntrade hans studieintresse.
16 år gammal vann Lodén en riksomfattande uppsatstävling som förde honom tre månader till New York i en internationell grupp. Samtal med asiatiska ungdomar väckte hans intresse för Kina. Efter en fil mag i ryska och filosofi och bekantskap med kände professorn Göran Malmqvist började Lodén själv studera kinesiska.
1970-71 vistades han med stöd av ett stipendium i Hongkong efter en lång tåg- och flygresa genom Ryssland. Där förkovrade han sig snabbt i språket och läste Maos lilla röda på kinesiska på tåget mellan Beijing och Kanton. Efter hemkomsten fortsatte studierna i kinesiska, följt av en placering som svensk kulturattaché i Beijing 1973-76, som han lämnade dagen efter Maos död.
1980 disputerade Torbjörn Lodén på en avhandling om kinesiska litteraturdebatten på 1920-talet, och 1990 efterträdde han sin mentor Malmqvist som professor. Först tänkte han koncentrera sig på forskning om Kinas idéhistoria, men massakern på Himmelska fridens torg i juni 1989 fick honom att tänka om.
– Jag ville då mera fördjupa mig i den kinesiska samtidskulturen.
Åtskilliga konferenser i Sverige och Kina, och många och långa vistelser där har gjort honom till en framstående ämnesexpert och en av våra främsta Kinakännare.
Han har undervisat på kinesiska universitet, senast 2011–2015 i Hongkong, och efter pensioneringen 2014 en månad per år i Beijing.
– Hongkong var en brittisk koloni, högt utvecklat ekonomiskt när Folkrepubliken Kina var fattigt, men med stora sociala klyftor. Det var ett öppet samhälle, men inte demokratiskt fram till strax innan överlämnandet till övriga Kina 1997.
Torbjörn Lodén har gett ut flera böcker om Kina. I slutet av 1990-talet ”Från Mao till Mammon” – om idéutvecklingen efter Mao. I fjol ”Konfucius samtal”.
– Konfucius (551-479 f. kr) textens ställning i Kina påminner om Bibelns i väst. Det är en del av det kinesiska språket. Och liksom kristendomen har konfucianismen haft sina motståndare. Den handlar om hur man kan bli en god människa och vägen till fred. Konfucius har återtagit sin plats i kinesiska kulturens finrum efter att under större delen av 1900-talet befunnit sig ute i den ideologiska kylan.
– Kina har genomgått en remarkabel utveckling som idag världens ekonomi nummer ett, och frigörelse av människorna sedan Maos tid som lever bättre liv som konsumenter som de inte kunde drömma om tidigare.
Efter Mao stärktes staten på bekostnad av partiet. Sedan OS i Beijing 2008 har utvecklingen varit den motsatta, enpartistaten har befästs. Detta bekräftades nyligen vid kommunistpartiets 19:e kongress. Partiledaren Xi Jinping är i praktiken envåldshärskare, och något kollektivt ledarskap är det inte längre tal om. Demokratin och mänskliga rättigheterna är på tillbakagång.
– Kina har känt sig förödmjukat i 150 år som ekonomiskt svagt, förlorare i krig och ockuperat av Japan. Nu har det svängt. Kina vill ta för sig och ser sig som överlägset Väst ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Nationalismen stärks och självsäkerheten ökar. Kina utmanar USAs globala ledarskap. Xi Jinping säger att Kina ska vara ledande i världen senast år 2050.
– Trump som tidigare uttalat sig fientligt om Kina charmerades av Xi Jinping under sitt besök i landet nyligen. Till skillnad från Obama besvärar inte Trump kinesledaren med krav på mänskliga rättigheter. Kina skyr en stark amerikansk militär närvaro i närområdet, och det finns klara gränser hur långt Kina vill gå för att hjälpa USA att ta itu med Nordkorea. Kina tar klimathotet på allvar.
– Partiet verkar rädd att förlora kontrollen. Det gör mig orolig över den kommande utvecklingen. Den kan gå åt olika håll. Det finns en motsättning mellan politiska systemet eller partistaten och den ekonomiska makten. Enpartistatens retorik kommer troligen att te sig alltmer föråldrad. I grunden är jag optimist när det gäller frågan om att bemästra problem. Kinas allt mera framträdande globala roll kommer inte att förändras, avslutar Torbjörn Lodén.