Själv missade jag Postkodmiljonären Special den 4 november när Axel Isaksson, Luleå, och barnboksförfattaren Sören Olsson – kanske mest känd för Sune- böckerna som han skrev tillsammans med Anders Jacobsson – tävlade för FUB. Hoppas att ni såg programmet och kunde imponeras av Axels breda kunskaper. Jag är så glad att det finns inspelat och att jag kunde se det i efterskott tillsammans med Axel hemma i familjens villa i Notviken. Det är Axel som svarar rätt på fråga efter fråga och Sören Olsson som säger ”jag håller med”.
Axel säger för övrigt också så här om sin medverkan i programmet:
”Jag tycker att det är roligt att jag som har en utvecklingsstörning har fått den här möjligheten att få vara med i ett så stort program som Postkodmiljonären. Jag tycker det är viktigt för att vi också ska bli sedda och tagna på allvar”.
Jag tänker ”Fattas bara, Axel! Programmet med dig är det mest fantastiska avsnitt av programmet som jag har sett, och jag har sett ganska många. Det är helt enkelt underbart att se dig sitta där i studion lugn som en filbunke och kirra den ena frågan efter den andra och vinna hela 150 000 kronor till FUB:s viktiga verksamhet. Jättegrattis så här i efterskott!”.
Att Axel nu ska ut i världen och kämpa för funktionshindrades rätt att gå i skola känns som en självklar fortsättning på historien om Axel. Ja, egentligen valdes han först till ambassadör för projektet Come together och sedan till att representera FUB i Postkodmiljonären. Bättre ambassadör för allas rätt till utbildning också i Afrika går knappast att hitta.
Så här säger Sören Olsson om att tillsammans med Axel vara med i det populära frågeprogrammet i tv:
”Att jag fick göra det med Axel känns helt rätt, det är en viktig insats i kampen mot människors fördomar. Programmet är ett bevis på att mångfald berikar vårt samhälle. Att få synas och finnas i det offentliga rummet är så otroligt viktigt”.
Sören Olsson har förutom ”vanliga” barnböcker skrivit boken ”Prins Annorlunda” tillsammans med sin hustru Yvonne Brynggård-Olsson. Den handlar om hur det är att leva med ett barn som har Downs syndrom och dessutom den dödliga sjukdomen Eisenmenger syndrom. Det är livet med den egna sonen Ludvig som de skriver om. De vill förmedla glädjen, sorgen och allt annat som de har känt genom åren med Ludvig som nu är 23 år gammal. Om beskedet om den dödliga sjukdomen skriver de: ”Från att ha varit en fullt frisk pojke med Downs syndrom hade Ludvig blivit en mycket sjuk hjärtpatient. Det hade smugit sig in en rädsla om allt som rörde honom och vi vakade över honom hela tiden”.
Också i Sören Olssons och Anders Jacobssons barnböcker ser man avtryck av Ludvig. I böckerna om Emanuel finns en kille med Downs syndrom. ”Det är egentligen han som är den riktige hjälten” har Sören sagt om den rollfiguren.
Sören Olsson önskar att medier gav personer med funktionshinder mer plats. Han tror att det är så man bäst förebygger fördomar. ”Man måste visa upp olikheter så att folk får veta att personer med funktionshinder är helt vanliga människor med vanliga känslor och drömmar”, har han sagt.
Det är lätt att hålla med Sören. Och jag lovar: Mötena som han vill se fler av är otroligt fascinerande och lärorika. De öppnar dörrar till fantastiska världar.