Det är över tre decennium sedan Kenneth Pohjanen tar beslutet att lämna utanförskap, missbruk och elände. Då är han riktigt illa däran och i potten ligger två tydliga val: liv eller död.
Seglings-VM pågår för fullt och hela Norrbotten festar, samtidigt som Kenneth Pohjanens livslåga är på väg att slockna.
Han är 36 år och har missbrukat sedan han var 13. Det börjar med thinner och fortsätter med alkohol och t-sprit.
I dag är Kenneth Pohjanen verksamhetschef på stiftelsen Strandgården med rehabiliteringsverksamhet och skyddat boende i Gäddvik utanför Luleå. Han hand om människor som i många fall är lika illa däran som han var den där sommarkvällen.
Ögonblicket då beslutet tas minns han tydligt.
– Jo, det var i rondellen i Gammelstad, vid Statoil. Vi hade varit på en logdans eller något sådant. Där tog jag beslutet. Nu fick det vara bra.
Hans liv är vid den tiden i spillror och måste ta en annan vändning.
– Jag hade tvångsvårdats och gått igenom så mycket. Som jag brukar säga, man måste nå sin personliga botten innan man kan ta sig uppåt igen.
Sett med lite perspektiv är han säker på att det är sambon som ger honom den trygghet han behöver vid det tillfället.
– Hon trodde på mig. Sedan kom jag till insikt att, "nej, nu får det vara nog". Och jag menade det med hjärtat, inte bara med käften. Man liksom bara kände det. Jag lever med henne än i dag, säger Kenneth Pohjanen.
Varför hamnar människor så snett som du gjorde?
– Det finns alla varianter. Det är trasiga uppväxter och det ena med det andra. Jag hade en bra uppväxt med religiösa föräldrar. Allting var kanon. Men jag hamnade där ändå. Det finns ingen mall.
Men det svåra är inte att sluta dricka, menar Kenneth Pohjanen.
– Det är bara att ställa undan flaskan. Det som är det svåra är att ta tillbaka allting annat i livet. Man har dragit på sig Kronofogden, vänner finns inte längre och familjen har dragit sig undan. Man är ganska ensam. Det är en ganska lång väg tillbaka.
Efter år i ett utanförskap är uppförsbacken oerhört brant, konstaterar han.
– Man är liksom stämplad och ger upp. Alla vänner finns i parken. Man har inga andra, säger Kenneth Pohjanen som en sommardag för många år sedan bestämmer sig för att ändra riktning i livet.
Till sommaren har han varit nykter i 33 år.