Uppståndelsen var stor när Edward Kennedy anlände till Mjölkudden. "Har ni alltid så här många patienter", undrade den amerikanske politikern.
Det blir den 65-årige enhetschefen Inger Sundlings uppgift att bomma igen lokalerna efter sammanslagningen med Stadsvikens hälsocentral. För någon vecka sedan flyttades tio anställda över till sin nya arbetsplats.
– Varje förändring, oavsett om man söker den själv eller inte, innebär ett sorgearbete. Vi är på väg in i något nytt, men det är med stark vördnad som jag kommer att släcka ljuset för sista gången, säger Inger Sundling.
Fredagen 17 september 1971 hade en stor folksamling samlats utanför treläkarstationen på Mjölkudden. På plats var Norrbottens-Kurirens reporter Gunnar Söderholm och fotograf Kurt Mannberg, men någon intervju fick de inte.
Programmet under Europabesöket var späckat. Under ett knappt dygn hann Edward Kennedy förutom stoppet på Mjölkudden också besöka LKAB:s läkarstation i Kiruna samt Luleå och Kiruna lasarett. Enligt Leo Hassler, som höll i föredragningen på Luleå lasarett, var den amerikanske senatorn särskilt intresserad av svenska sjukförsäkringssystemet.
Besöket väckte uppståndelse. På den tiden hade familjenamnet Kennedy en omisskännlig stjärnglans med tanke på att "Teds" bröder tjänstgjort som amerikansk president respektive justitieminister.
Till Luleå anlände senatorn iklädd en oklanderlig kostym med färgglad rutig slips. Han såg ut över autografjägarna på den välfyllda parkeringen och brände av ett av sina patenterade "solvargsgrin" innan han ställde frågan: "Har ni alltid så här många patienter?"
Tiden är ute för Mjölkuddens hälsocentral, konstaterar enhetschef Inger Sundling och veteranerna Ingrid Lindgren och Inger Rismalm.
När vi kommer på besök pågår nedmonteringen av Mjölkuddens hälsocentral. Lokalerna är stängda för besökare. Innanför entrén står två överblivna rullstolar. Det är flyttkartonger i alla rum.
I väntrummet möter vi en trio som tillsammans besitter över 77 års yrkeserfarenhet på den här arbetsplatsen. 69-åriga Inger Rismalm har som distriktsköterska gjort hembesök hos nästan alla äldre i stadsdelen.
– Jag skulle kunna skriva en bok om det här stället. Jag kommer att gå härifrån i stort vemod. Det känns så onödigt. Jag träffade nyss en gammal patient utanför. Han tyckte att det var tråkigt att hälsocentralen läggs ned och hade en förhoppning att den skulle öppnas igen, men jag kände mig tvungen att säga som det är, säger Inger Rismalm.
I 24 år har det varit biomedicinanalytikern Ingrid Lindgrens arbetsplats. Även hon är pensionär i dag. Hon har med sig en pärm med tidningsklipp, men fotoalbumet lämnades hemma. Några av bilderna från personalfesterna är lite för "roliga".
– Vi var länge en stabil arbetsgrupp av sköterskor och läkare, som tillsammans drogs igång många spännande projekt. Det kändes som vi var en liten familj.
Nu är det dags för stängning av Mjölkuddens hälsocentral. På fredag släcker enhetschef Inger Sundling ljuset för gott.
Vi går längs korridoren förbi tomma mottagningsrum. I Ola Schenströms gamla kontor står ett kvarglömt skelett.
På en brevlåda i ett övergivet trapphus hittar vi en överraskande namn - U Måwe.
– Förr förfogade vi över nästan hela huset. Överst huserade Folktandvården och på bottenvåningen fanns ett apotek. Det fanns några få lägenheter som läkarna hade tillgång till. Den här dörren har av någon anledning blivit kvar trots alla ombyggnationer. Ulf Måwes första lägenhet i Luleå är sedan länge ombyggd till kontor, berättar Inger Rismalm.
Ulf Måwe är i dag 77 år, men tjänstgör fortfarande som specialist i allmän medicin. Han minns nybyggarandan, när han rekryterades till Mjölkuddens hälsocentral direkt från läkarutbildningen i Umeå.
1971 var primärvården något nytt. Det fanns en vårdcentral i Gammelstad, en på Timmermansgatan i centrum samt i en villa på Bergnäset. Läkarna på Mjölkudden ansvarade också för patienterna i Notviken, Porsön och Kallkällan.
– När jag kom hit hade verksamheten bara varit igång i ett par månader. Det var ingen ordning och fullständigt omöjligt att som ensam läkare räcka till för över 15 000 invånare. Jag kände mig ordentlig lurad och tänkte inte fortsätta, men jag upptäckte snart ett annat arbetssätt än det som jag var van vid i sjukhuset. På hälsocentralen handlade det om människor och inte om symptomer. Patienterna berättade om sina liv och ju mer jag fick veta desto lättare var det att ställa rätt diagnos.
Efter 20 år som distriktsläkare flyttade Ulf Måwe till Umeå 1992. Kontakten med sin gamla arbetsplats har han inte släppt. Han är fortfarande besjälad av idén om fasta allmänläkare som vinner befolkningens tillit, vilket han anser är avgörande för att skapa ett effektivt sjukvårdssystem.
Han berättar om glansåren när hälsocentralen var fullbemannad med erfarna specialister i allmänmedicin, vilket känns närmast overkligt i jämförelse med den långa raden av hyrläkare som passerat under 2010-talet.
Beror svårigheten att rekrytera till primärvården att yrket allmänläkare förlorat i attraktionskraft?
– Det där är "bullshit"! Om vi kan skapa en verksamhet som fungerar på landets hälsocentraler, om allmänläkare får ansvar, befogenhet, tid och utrymme för att göra sitt jobb, då är det inget problem att rekrytera. Det är så här att om det ska bli någon ordning på svensk sjukvård måste det ske som hände på Mjölkudden i Luleå. Vi var på rätt väg och vi måste hitta tillbaka dit igen. Annars går det åt h-vete med primärvården. Det är min uppfattning.
Snart står ett våningsplan tomt i Mjölkuddens centrum. Det handlar om kontorslokaler på drygt 700 kvadratmeter, konstaterar Inger Sundling, Sofia Bäcktorp Blomqvist, Inger Rismalm och Ingrid Lindgren.
I dag är två hyresgäster kvar i trevåningshuset i Mjölkuddens centrum. Luleå kommuns socialförvaltning hyr det översta planet. På markplanet finns Kommunhälsan.
Huset ägs sedan årsskiftet 2017/18 av Hemsö, som bland annat överväger möjligheten att bygga på en våning.
– Vi avser att hyra ut lokalerna som kontor, men i dagsläget är pusslet inte lagt. Vi vet inte än vem som ska ta över lokalerna på 700 kvadratmeter, säger förvaltaren Fredrik Lundholm.
I mottagningsrummet sitter sjuksköterskan Sofia Bäcktorp Blomqvist, 27, som började jobba på Mjölkudden för elva månader sedan. Hon följer inte med i flytten utan har redan hittat ett nytt jobb.
Den här arbetsdagen tar hon emot patienter digitalt eller via telefon.
– Det är tråkigt att det ska stängas. Det känns som om det behövs en hälsocentral på Mjölkudden, men jag hoppas att förändringen till slut blir bra för alla parter.
Inte heller enhetschef Inger Sundling följer med när över 5 000 registrerade patienter flyttas över till Stadsviken. I stället väljer hon ett vikariat som enhetschef på Bergnäsets hälsovårdscentral.
Fyra gånger har hon varit med om att politikerna tagit beslut om nedläggning av Mjölkuddens hälsocentral.
Till slut blev beslutet verklighet.
– De patienter som hört sig av är besvikna, speciellt de som flyttade in i trygghetsboendet intill. Det finns en risk att Mjölkuddens centrum blir rätt tråkigt nu, säger Inger Sundling.