Här bor katten med personal, står det på en skylt vid min ytterdörr. En beskrivning som antyder hur maktförhållandet hos mig, och säkert i många katthem ser ut. Det brukar sägas att katter kräver så lite, men jag har förstått att de med sin besynnerliga auktoritet har förmågan att dirigera ens hela tillvaro.
En katt flyttar in och hemmet får en ny chef. Regler inrättas. Mestadels handlar det om rutiner kring ätande och drickande. Det påpekas att en vattenskål vid matplatsen inte är tillräckligt. Då det oväntat kan ta slut vill katten också ha en kopp på diskbänken, ett glas på sängbordet, samt tillträde till toalettstolen och duschbrunnen. Torrfoder ska det finnas gott om, lika bra att fylla på innan skålen hunnit bli halv, annars kommer tillsägelsen. Närhelst katten har lust ska han kunna ta sig en kula.
Hör du en anklagande röst från badrummet så har du troligtvis underlåtit att sanera lådan. Snabbt måste spaden då greppas. Annars går jag någon annanstans, säger katten. Ett mjau kan betonas på många olika sätt beroende på betydelse, och för att kunna stå till tjänst behöver man lära sig alla.
Katten botar pedanteri genom att klösa möbler, riva ner blomkrukor och klättra i gardiner. Att bli arg på en gullig katt är svårt, och så småningom finner man det istället mycket underhållande att se katten hänga upp och ner och sparka sönder soffdynan.
Jag har haft katter i nästan hela mitt liv, alla med olika personlighet, men alla med samma pondus. Genom mitt arbete i Hemtjänsten och via bekantas utsagor har jag förstått att det inte bara är hos mig som kissarna står i centrum. Nej, det är många ögon som glittrar när deras katt kommer på tal.
Många äldre lever för sina katter, ja de kanske till och med lever vidare för sina katter. Helt säkert skulle katten misstycka om de dog, så att dö är därför en omöjlighet. En gammal kropp i en avlägsen insnöad by håller sig i form därför att katten behöver skottade vägar dit den ska. En annan stiger upp varje morgon för att dela filtallrik med sin pälsklädde vän och därefter agera dörröppnare när katten passerar in och ut var femte minut.
Mamma funderade ett tag på om livet inte vore enklare och billigare i en lägenhet i centralorten Bränna än i ett otätt hus i Lansjärv, men slog bort tankarna efter att ha konstaterat att katten inte skulle bli glad. Nej, inte skulle Sture trivas där.
Det är så enkelt med katt, mycket enklare än hund. Aldrig någon maktkamp. De är så älskvärda och de kräver ju så lite.