Barnpornografibrott som utländska rapporter slår larm om leder nästan uteslutande till åtal då det finns bevis i datorer och andra enheter.
Under 2021 anmäldes totalt 213 sexualbrott mot barn i Norrbotten, under samma år föll 11 domar. Enligt Jonas Fjellström finns det två anledningar till att statistiken ser ut som den gör.
– Det ena är att det är en lång tidsförskjutning från anmälan till dom, om den misstänkta personen inte är häktad, brukar det ta år att utreda ärendena. Särskilt om det är barnpornografibrott inblandat eller om man måste gå igenom datorer för att söka efter barnpornografi eller kommunikation.
Om det är ett brott mot ett utpekat barn finns dock ett lagstadgat krav på skyndsamhet.
Men rätt få sexualbrott mot barn leder till åtal.
– Uppgifter från barn eller anhöriga till barn om att de är utsatta för sexuella övergrepp är svårbevisade, precis som alla sexualbrott så sker de många gånger utan ögonvittnen. När det gäller barn blir det än svårare, barn generellt sett förstår inte själva att det är något olagligt eller fel när det sker, om de utsätts av en närstående kan de även vara extremt lojala vilket gör att de oftast inte berättar förrän de blir äldre.
Det är också därför som preskriptionstiden anpassats när det gäller sexualbrott mot barn så att den börjar räknas från när de fyller 18 år.
– Annars hade det varit preskriberat när de börjar berätta. Men i och med att det kommer fram senare blir det än svårare att hitta bevisning. Vittnen glömmer, målsägande glömmer, barn överlag har svårt att berätta, är de riktigt små så kan de inte ens berätta.
De allra flesta barnpornografibrott har en preskriptionstid på fem år. Rör det sig om speciellt grova barnpornografibrott är preskriptionstiden tio år.
Däremot säger han, när det gäller barnpornografibrott som utländska rapporter slår larm om, leder dessa nästan uteslutande till åtal då det där finns bevis i datorer och andra enheter.
Jonas Fjellström har arbetat som åklagare i ungefär tolv års tid i både Västerbotten och Norrbotten, den mesta tiden har han uteslutande ägnat åt sexualbrott mot barn och vuxna och brott i nära relation. Den största förändringen genom åren för brottstypen är enligt honom straffen.
– Dels straffskalorna men även hur hårt domstolen ser på gärningarna, jag tycker det är stor skillnad mot för några år sedan. Numera utdömer man väsentligt hårdare straff. Synen i samhället på sexualbrott mot barn har förändrats så även hos domstolen.
Stränga straff för sexualbrott mot barn tycker han är bra.
– Straffet bestäms utifrån gärningen, hur klandervärd den är, vilket lidande, risktagande och vilken kränkning det är. Därför har jag svårt att se mer klandervärda brott än sexualbrott mot barn.
Straffskalorna i sig säger han sig vara ganska nöjd med, däremot tycker han att lagstiftningen kring mängdrabatten borde ses över.
– I familjeförhållanden eller när en närstående begår 700 våldtäkter under åtta år, där kan jag tycka att man ska se hårdare på den upprepade kränkningen, det nedbrytande beteendet i att ständigt utsätta samma målsägande. Det är mindre allvarligt att utsätta flera personer, att ständigt utsätta samma personer innebär ett sådant nednötande av människovärdet.
De höjda skadestånden däremot anser han är bra.
– Förut var det nästan lite skrattretande, du blir grovt våldtagen under hela uppväxten och får 200 000 kronor i skadestånd. Det är inte rimliga nivåer, för de här brotten är det numera ofta mer än en dubblering vi pratar om, säger Jonas Fjellström.
Han tycker också att det är bra att straffminimum för flera sexualbrott höjts, särskilt bra tycker han det är att det numera finns en egen kategori för både grovt och sexuellt ofredande mot barn, tidigare fanns bara sexuellt ofredande.
– Även fast det inte är ett acceptabelt beteende så är det trots allt värre att utsätta en sjuåring för ett sexuellt ofredande än att utsätta en vuxen. Hos ett barn skadar man tilliten till vuxna, en vuxen har lättare att gå vidare.