Karlshäll nationellt pilotprojekt?

Tillståndet ligger färdigt. Saneringen av kvicksilverföroreningarna, Karlshällsprojektet, i Notviken i Luleå kan bli ett pilotprojekt och mönster för hur Norrlands fiberbankar ska saneras.

Sanering. Att sanera Notviken från kvicksilver blir en dyr historia.

Sanering. Att sanera Notviken från kvicksilver blir en dyr historia.

Foto: Petra Isaksson

Luleå2017-09-16 06:00

I mars i år kom Mark- och miljödomstolen med tillståndet för Luleå kommun att bland annat muddra i Notviken och deponera muddermassor som innehåller kvicksilver från viken utanför Karlshäll. Då talades om ett besked att starta projektet redan i år.

Nu är det upp till Naturvårdsverket att anslå pengar för projektet. Naturvårdsverket väntar på en kompletterad ansökan. Kompletteringarna kräver fler provtagningar och dessa genomförs i dagarna. Efter analys är kommunen redo att skicka in kompletterad ansökan till länsstyrelsen som bland annat bedömer Karlshäll gentemot andra projekt i länet. Sedan går ansökan till Naturvårdsverket.

Det är Naturvårdsverket, mera korrekt staten, som bestämmer vilka högriskprojekt i landet som ska få pengar för miljöåtgärder. Det kan finnas förorenade områden till sjöss och till lands runt om i landet som inte kan vänta, som måste saneras först.

– Men det råder absolut ingen fara för människors hälsa som det är nu i Notviken, säger Marianne Kallin, Luleå kommun.

Enligt forskningen är förorenade sediment farligare när det grävs i dem och kvicksilver och andra gifter frigörs, än när de får ligga stilla.

– Saneringar utförs bara om det är det bästa alternativet. När man sanerar sediment blir det ofrånkomligen lite ”spill”, men detta måste sättas i relation till hela projektets nytta för miljön, säger Per Nilsson på Naturvårdsverket.

– I projektet Karlshäll har undersökningarna visat att något måste göras. Notviken är nog ett av de bäst undersökta områdena längs Norrlandskusten, i många andra fall finns bara översiktliga undersökningar, fortsätter Per Nilsson.

Gifterna i sedimenten utanför de norrländska massaindustrierna, i Karlshälls fall kvicksilver, har tidigare undersökts. Det fanns förhoppningar om att föroreningarna skulle täckas med nya partiklar.

– I projektet Fiberbankar i Norrland har vi sett att på de många av de ställen som undersöktes har fibersediment inte täckts över (trots att det i de flesta fall gått lång tid). Karlshäll är ett sånt ställe, säger Anneli Persson på länsstyrelsen.

Tack vare att planeringen för Karlshällsprojektet är så långt gången, ökar chanserna för pengar från Naturvårdsverket. Det finns redan en plan, en kostnadskalkyl, plats för deponi, med mera.

– Det kommer att bli intressant att följa Karlshällsprojektet, säger Per Nilsson på Naturvårdsverket som menar att projektet ska kunna bli ett pilotprojekt för hur sanering av fiberbankar ska gå till.

Kostnaden för Karlshällsprojektet beräknas till cirka 190 miljoner kronor.

Fakta/Karlshällsprojektet

Karlshäll ligger cirka fem km väster om centrala Luleå, invid Notviken i Luleälven. Under åren 1912—1962 bedrevs där tillverkning av slipmassa. Under en tioårsperiod användes kvicksilver i processen för att för­hindra mögelskador i massabalarna. Orenat processvatten släpptes ut i Notviken. Kvicksilverförorenat sediment samlades på delar av vikens botten, i ett område vid Notvikens södra strand.

Källa: Luleå kommun

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om