Vi möter Sonja Hansson, 62, och Bo Hansson, 64, hemma i villan på Hertsön i Luleå.
På bordet i hallen står brudkortet. Sonja kommenterar makens hår.
– En hockeyfrilla! Jag hade permanentat hans hår.
Bo är från Östra Svartbyn utanför Överkalix och Sonja kommer från Kuivakangas utanför Övertorneå. De möttes i en dans på Folkan I Övertorneå 1968 när han var 19 och hon 17 år och har hållit ihop sedan dess.
– Sonja var söt och snäll och följde lätt i dansen, säger Bo.
– Jag tittade på Bosse och tänkte "det där är en snäll kille". Det var roligt att dansa med honom. Vi drogs till varandra helt enkelt, säger Sonja.
Dans varje lördag
När Sonja hade gått ut gymnasiet i Haparanda flyttade hon till Bo som jobbade i Luleå och bodde hos sin syster.
– Vi bodde tillsammans hos hans syster tills vi fick en egen lägenhet. Jag fick mitt första jobb på Öhmans i Svartöstan, en butik som sålde allt från spik till barnkläder och livsmedel. Det var jätteroligt, säger Sonja.
Bo arbetade som mekaniker i en bilverkstad och blev sedan reglerare på bilskadeavdelningen på Folksam.
De fortsatte att gå ut och dansa.
– Innan vi fick barn gick vi på danserna i gamla Ebeneser nästan varje lördag, säger Bo Hansson.
Första barnet, Ulrika, föddes 1972. Tolv år senare, 1984, kom Anna.
Sonja var hemma med båda barnen tills de började i lekskolan.
Efter åren hemma med Ulrika fick Sonja ett vikariat på Ängsskolans daghem. Sedan började hon på Duka i centrala Luleå innan hon hamnade i det första av ett antal skolkök som hon har jobbat i.
– Jag började i köket på Furuparksskolan. Sedan blev det Hertsöskolan och till slut köket i gymnasiebyn inne i stan, säger Sonja.
Tapetserar tillsammans
Hon och Bo berättar att de genom åren har hjälpts åt med allt i hemmet och med barnen.
– Både Ulrika och Anna har varit idrottstjejer och spelat fotboll och basket. Ulrika var faktiskt med i länslaget i fotboll. Vi har alltid följt dem och hjälpt till lite i klubbarna.
– Vi har underhållit huset tillsammans. Det sägs ju vara en äktenskaplig utmaning att tapetsera tillsammans men vi har inte haft några problem med det. Vi har skrattat när vi har gjort fel och tagit nya tag. I trädgården har vi påtat tillsammans. Jag har bestämt vilka växter vi ska ha och Bosse har grävt ner dem i jorden, säger Sonja.
Kärleken har alltid funnits med – i vardag och i helg. Det har inte gått en dag utan kramar.
– Nog har vi bråkat någon gång också. Det har varit om saker som till exempel barnens uppfostran. Men vi har haft som regel att aldrig somna osams, säger Bo.
Nu är döttrarna utflugna sedan många år tillbaka. Bo gick i förtida pension för två och ett halvt år sedan och för två månader sedan gjorde Sonja det samma.
– Vi tycker att vi har arbetet nog. Nu kan vi styra vår tid och göra precis vad vi vill, säger Sonja.
Det första de gjorde när Sonja hade jobbat sin sista dag var att åka utomlands. Resor har varit deras gemensamma passion genom åren.
– Sedan när vi kom hem tyckte Bosse att vi skulle göra om köket. Så blev det. Vi är båda människor som alltid vill hålla på med något, säger Sonja.
Vill köpa husbil
Bo har hjälpt dottern Anna och hennes sambo att renovera gamla Konsum-huset i Ale som de har köpt.
– Så fort Bosse är borta några timmar så saknar jag honom, säger Sonja.
Inför sin framtid som friherre och friherrinna som de två väljer att kalla sig istället för pensionärer finns det lite olika drömmar.
– Jag vill att vi köper en husbil och tillbringar vintern i Spanien. Vi skulle kunna kajka runt till olika ställen, säger Bo.
Sonja tvekar.
– Jag föredrar att flyga och att bo på hotell, säger hon och ger sin Bosse en kärleksfull klapp på armen.
Sedan avslöjar Sonja nästan viskande sin stora framtidsdröm:
– Den största drömmen är att få barnbarn.