Kärleken förde henne till Sverige

Sonia Bertogna föddes på en farm ägd av en läkare.
- Pappa administrerade farmen åt ägaren som var upptagen av sitt yrke.
När Sonia var elva månader gammal drabbades hon av polio. Hennes ena ben förlamades. När hon var sju år gammal flyttade familjen till en mindre stad för att hon skulle ha närmare till skolan.
Retad och utstött
Skolan blev ett sorgligt kapitel. Sonia blev på grund av sitt handikapp retad och utstött. En rektor dömde ut henne när hon försvarade sig mot sina plågoandar. Han kallade henne för "ett vilt djur" och ville skicka henne till en särskola.
En lärare trodde emellertid på henne, såg hennes begåvning och gav henne stöd. Studieframgångar gav henne sedan en ny identitet och mobbningen upphörde.
Sonia Bertogna utbildade sig till läkare med diabetes och hormonsjukdomar som specialitet. Redan som 27-åring öppnade hon en egen specialistmottagning.
Bjöd på fika
1998 kom en svensk man i Sonias väg. Luleåbon Lars-Åke Lundström, ingenjör inom Telias mobiltelefoni, kom till hennes stad Campinas för att hjälpa till med utbyggnaden av mobiltelefonnätet. Han fick en lägenhet i det höghus där Sonia bodde. En dag möttes de i hissen. Sedan bjöd Lars-Åke hem Sonia på fika. På den vägen är det.
- Lars-Åke bodde på våning tio och jag på våning 14. På väg upp i hissen hann vi etablera kontakt. Sedan blev det många träffar hos honom och hos mig. Lars-Åke berättade för mig om Sverige och han fick möta mina vänner. Snart blev det allvar, säger hon.
Besök i Sverige
Allvaret innebar funderingar om Lars-Åke kunde få arbete i Brasilien eller om Sonia skulle flytta till Sverige. Det blev det senare. Sommaren 2002 gick Sonia Bertognas flyttlass till Lars-Åkes föräldrahem i Bälingeträsk utanför Luleå. Innan dess hade hon varit på besök tre gånger.
- Första gången jag hälsade på var sommaren 2000. Då åkte vi runt i Sverige med husbil. Sedan kom jag tillbaka kring jul det året. Det var mitt första möte med snön och mörkret. Som turist är det intressant. När jag sedan flyttade hit upptäckte jag att mörkret gjorde mig trött. Värst är det i januari-februari och vi har börjat göra vinterresor som andra svenskar, säger hon.
Svår process
Sonia Bertognas väg till arbete i Sverige blev trots hennes stora kompetens inte lätt. Det tog ett år innan hon kunde träffa patienter igen. Hon beskriver en lång och svår process som hon orkade med tack vare stödet från Lars-Åke och den, som hon beskriver, underbara personalen på Stadsvikens vårdcentral.
- Efter alla år var jag en läkare under utbildning igen och jag skulle lära mig språket, svenska och sjukvårdssvenska, och den svenska lagstiftningen.
Fick fast tjänst
Hon blev st-läkare på Stadsvikens vårdcentral och upptäckte att det var distriktsläkare hon ville arbeta som. Efter två år fick hon specialistkompetens i allmänmedicin.
- Det var inte lätt för mig medan processen pågick men när jag var klar kände jag mig lycklig.
Hon fick en fast tjänst på Stadsvikens vårdcentral.
- De tog emot mig med öppna armar och jag känner så starkt att det här är mitt sätt att jobba. Jag vill se på individen som helhet inte bara på sjukdomen, säger hon.
Närmare patienterna
Vi möter henne i hennes mottagningsrum på Stadsvikens vårdcentral.
- Det här är en fantastiskt väl fungerande vårdcentral, säger hon.
Hon tror att hennes eget funktionshinder för henne närmare patienterna.
- I första ögonblicket när jag hämtar patienten är det inte mycket som talar för mig. Jag är kvinna, utländsk och handikappad. Men sedan brukar det uppstå en större närhet.
Hon har många diabetespatienter och som specialist i ämnet tycker hon att det är roligt.
Bara en granne
Också privat stortrivs Sonia Bertogna. Boendet i Bälingeträsk, en by mellan Bälinge och Alviksträsk, känns tryggt jämfört med att bo i Campinas.
- I Campinas var det otryggt med våld på gatorna. Nu kan jag gå ut utan att vara rädd trots att det är mörkt och ganska ödsligt när alla sommarstugor stängts. På vintern har vi bara en granne.
Hon tycker mycket om att laga mat och gillar att bjuda hem folk. Det blir mest italiensk mat som bjuds. Sonia Bertogna har italienskt påbrå både på sin mors och fars sida.
- Deras farföräldrar emigrerade till Brasilien, säger hon.
Har blivit svensk
Sonia berättar roat att det finns fördelar och nackdelar med både Sverige och Brasilien och att hon upptäckt att hon redan blivit svensk. Det var när hon hälsade på i Campinas och stötte ihop med en bekant.
- Hon pussade mig medan jag bara hade sträckt fram handen!
Hon har hunnit tappa lite av den brasilianska närgångenheten med kramar, pussar och högljutt konverserande.
- Brasilianarna är mer "samba"! Jag tycker inte att svenskar är stela och tråkiga. Kanske lite hämmade, säger hon och berättar sedan om det brasilianska paret på flyget till Brasilien som berättade de intimaste saker för den svenska kvinna som satt bredvid dem.
- Då tänkte jag "Sådär var jag också en gång i tiden!".
Godkänd av mamma
Hon saknar sin familj och sina vänner i Brasilien. Men de kan komma och hälsa på och hon och Lars-Åke åker till dem. De var i Brasilien senast i oktober i år.
Hennes mamma Celia har varit och hälsat på och Sonia delar in tiden i före och efter hennes besök.
- Hon fick se att jag mår bra, att det inte är snö och kallt överallt, att jag inte fryser. Hur gammal man än blir så vill man ju bli godkänd av mamma.
Det finns några till saker som Sonia kan sakna från Brasilien.
- Färska frukter, grönsaker och brasilianskt kött är några saker. Jag saknar också brasiliansk fotboll. Till svensk fotboll somnar jag lätt, säger hon.