"Känns som ett hån"
För sju år sedan körde en rattfyllerist ihjäl Marie Bergendahls, 26, lillebror Erik. Om domen i Gällivare och domstolarnas straffutmätning säger hon:- Det känns som det hån mot oss som förlorar någon, att det livet är värt så lite.
Foto: Gunnar Ask
Han såg aldrig bilen som kom bakifrån.
- Det var en 23-årig kille som hade snott en bil och körde på honom bakifrån. 23-åringen hade 1,6 promille, grovt rattfylleri, säger Marie Bergendahl.
23-åringen dömdes för grovt vållande till annans död och för grovt rattfylleri. Tingsrätten beslutade om fängelse i två år.
- Det var då det längsta fängelsestraff som utmätts för en ratt-
fyllerist som kört ihjäl en människa.
Marie Bergendahl, hennes två syskon och föräldrar såg inte domen som rättvis. Hon har också svårt att se Gällivare tingsrätts dom mot rattfylleristen som körde ihjäl 49-årige Lars-Göran Berg.
Brottslig handling - inte olycka
- Dömer domstolen till 1,5 år visar det att det inte är ett allvarligt brott. Det känns som ett hån mot oss som förlorar någon, att det livet är värt så lite.
Marie Bergendahl vill inte kalla det rattfyllerister ställer till som "olyckor".
- Dessa människor dör inte i olyckor. De dör genom att en annan person begår en brottslig handling. Ett ordentligt straff skulle visa samhället att vi tar dessa brott på allvar.
Hårdare straff för vargjakt
Hon vill ändra brottsrubriceringen från vållande till annans död till dråp.
- Den som sätter sig berusad bakom ratten i en bil är medveten om konskvenserna. Väljer man att göra det innebär det ett dråp att köra ihjäl någon. Ministraffet för dråp är sex år.
- Nu utdöms jättelånga fängelsestraff för knarkhandel, men ett liv värderas inte så högt när någon dödas av en rattfyllerist. Tjuvjagar du och dödar en varg kan du få ett längre straff.
Vill ge statistiken ett ansikte
Över 500 människor följde begravningen av 13-årige Erik i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden.
Marie Bergendahl beskriver hur hon och hennes familj "gick i en dimma" första tiden efter olyckan. Sedan gällde det att leva vidare, att familjemiddagen nu hade fyra tallrikar i stället för fem.
Hon valde att gå ut och offentligt berätta om det som hände.
- Jag valde att i gymnasieskolor berätta vad som hände Erik, göra folk uppmärksamma om konsekvenserna av alkohol och bilkörning. Jag vill ge statistiken ett ansikte och berätta om min lillebror, att det var min Erik. Jag berättar om honom och hur det är att leva efteråt.
Det blev först hemma i Fisksätras och Stockholms gymnasieskolor, men sedan fyra år också i Norrbotten under studierna till psykolog vid universitetet i Luleå.
"Det gör fortfarande ont"
- Det känns så bra att få skryta om min lillebror inför en hel aula. Jag får fina reaktioner och många blir rörda. Ingen har stört min föreläsning.
Tiden läker sår, men det gör fortfarande ont sju år efteråt.
- Nu blir jag glad när jag tänker på Erik. Han var en fantastisk lillebror, men det smärtar att jag inte får några nya minnen. Tiden med honom är slut och det blev så kort och orättvist. Det fanns ingen mening med Eriks död, säger Marie Bergendahl.
Så jobbar vi med nyheter