Jätteloka, eller björnloka som den också kallas, är en invasiv art som påverkar naturen omkring sig. Tusentals frön sprider sig lätt, och den kan ta över stora markområden och kväva annan växtlighet. Men den är också farlig för människan. Växtsaften kan bränna huden och om huden utsätts för solens strålar kan stora blåsor bubbla upp.
– Har man fått växtsaften på huden bör man inte vistas i solen på minst tre dagar efteråt. Och det kan bli svåra brännskador, lite beroende på var man har fått det, säger Marie-Louise Svensson som är parkmästare på Luleå kommun.
Jätteloka är en praktfull växt. Den kan växa sig upp till runt tre meter hög, med en kraftig, ihålig stam och en bred bukett av små, vita blommor längst upp. Den introducerades till Sverige som en trädgårdsväxt men eftersom den numera är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter är den förbjuden att säljas eller odlas. Och markägare har en skyldighet att anmäla fynd till kommunen om de upptäcker att den växer på ägorna, säger Marie-Louise Svensson.
– Vi har inga områden där vi har väldigt många. Kommuninvånarna meddelar oss tack och lov när de hittar några, då kan vi ta dem på en gång. Vi har inte resurser för att åka runt och leta efter dem, säger hon.
Luleå kommun har en förteckning över de platser där de hittat jätteloka. Och de besöker platserna varje år.
– När de en gång har stått och fröat av sig så har vi frön latent i marken. Och det är de småplantorna som kommer upp och vi måste hålla dem nere, säger Marie-Louise Svensson.
I dag ska hon och hennes kollega rensa bort en samling jätteloka som växer vid trottoaren i ett villaområde på Skurholmen. De täcker sig med tjocka lager skyddande kläder och skyddsglasögon.
– Nu ska vi först och främst få bort bladen och blommorna. De kommer vi att köra i container för brännbart. Sen försöker vi gräva upp hela rotsystemet, helst ska vi inte ta in en grävmaskin för då är risken att vi ändå får rotdelar kvar. Då måste jordmassorna skickas på destruktion, det går inte att återanvända.
I fjol rensade de på samma plats men de flesta växterna har redan vuxit sig ungefär en och en halv meter höga.
– Frön finns ju här i marken. Så det är ett mångårigt jobb, om vi inte ska schakta ut alltihop och skicka på destruktion. Men det är en stor kostnad, först att ha en grävare och sen frakta bort materialet. Man måste gå ganska djup, så det är inte aktuellt, säger hon.
Hon tycker att det hela tiden pågående arbetet med att upptäcka de områden där jättelokan har fått fäste går bra.
– Jag tror inte att det blir mer. Det är ganska konstant, mer eller mindre.