Det är tufft att gå igenom en brottsutredning och en rättegång, kvinnan kommer att få svara på samma jobbiga frågor vid flera tillfällen. Det är där Jenny Sarfati kommer in som ett viktigt stöd och en trygghet.
Kvinnor som utsätts för fysiskt och psykiskt våld och barn som själva utsätts eller tvingas uppleva när mamma blir misshandlad och kränkt, är vanligare än vi kan tro.
–Jag visste det innan jag valde att arbeta med frågan, men blev ändå chockad över hur otroligt vanligt och normaliserat det är, säger juristen Jenny Sarfati, 42, som driver en byrå i Luleå som enbart tar sig an brottsoffren, med fokus på kvinnor och barn.
– Jag vill kunna ta ställning och visa empati och jag brinner för att stötta fler brottsoffer till att våga anmäla förövarna. Våld i nära relationer förekommer i alla samhällsskikt och i alla sorters relationer. Det är vanligare än man kan tro, mörkertalet är stort, säger Jenny och konstaterar att de allra flesta kvinnor någon gång varit med om en kränkning.
– Redan när jag spelade fotboll i tonåren hände det att unga tjejer utsattes för sexuella övergrepp på stora fotbollscuper. Men många förstod inte att det var ett brott.
Fortfarande är unga tjejer inte alltid medvetna om att de utsätts för ett brott när de bombarderas med oönskade penisbilder, eller pressas till strypsex som de inte vill ha.
– Det digitala våldet är också ett stort problem bland unga människor. Din tonåring kan sitta på sitt rum och bli utsatt för våld och kränkningar medan du sitter i tv-soffan i rummet intill.
Jenny säger att det även är vanligt med våld i äldres relationer. Det är inte så att våldet tar slut bara för att man uppnår en viss ålder. Däremot syns det inte lika mycket utåt, vare sig i samhället eller statistiken.
En mörk sida med julen är att våld i hemmet ökar, och många drabbade biter ihop över helgerna.
– Många äldre har vuxit upp i en annan kontext där man såg på våld i hemmet ännu mer som en privat angelägenhet och något som kvinnor ”får stå ut med”, säger Jenny och påpekar att det med åren också kan vara så att förövaren blivit brottsoffrets vårdare, vilket innebär en extra utsatthet då de i praktiken blir låsta med sin förövare.
Under storhelgerna tillbringar man mer tid i hemmet och de utsatta har inte sin vanliga fristad i arbete och skola. Det dricks mer alkohol och våldet i hemmen eskalerar.
Genom Jennys samarbete med tjej- och kvinnojourer kommer hon i kontakt med många brottsutsatta.
– De ringer ofta till mig för att ställa frågor. Det är inte säkert att kvinnan är redo att göra en polisanmälan och jag är noga med att aldrig ställa krav eller skuldbelägga henne. Jag finns här när hon känner sig redo att anmäla mannen. Ett målsägandebiträde kostar aldrig något. Staten betalar.
"Barn som tvingas se på våldsbrott i hemmet är också offer, även om de inte själva blir slagna. Julen är en extra svår tid för den som lever med våld i nära relation", säger Jenny Sarfati.
Ett av Jennys viktigaste råd till vänner, arbetskamrater och släktingar i den våldsutsattas närhet är just att inte vara dömande.
– Ställ raka frågor om du misstänker att någon är utsatt för våld, det är viktigt att vi vågar lägga oss i och något vi alla behöver bli bättre på. Fråga ”Hur mår du?”, ”Har du det bra i din relation?”. Men kräv inte att hon lämnar sin man. Låt henne veta att du finns där när hon är redo. Risken med att vara alltför dömande är att kvinnan isolerar sig ännu mer med sin våldsamme man och det är farligt.
När kvinnan bestämmer sig för att lämna en destruktiv relation finns hjälp och stöd att få via exempelvis kvinnojourer, men Jenny tycker att samhällets stöd borde vara bättre.
– Kvinnan och barnen kan inte bo i skyddat boende i evigheter, de behöver hjälp med ett eget hem. Kvinnan har ofta starka känslomässiga band till förövaren och går i många fall tillbaka till mannen igen. Kvinnojourerna behöver också mer resurser för att kunna planera sin verksamhet långsiktigt. Det är orimligt att de i så stor utsträckning sköts på ideell basis.
Den som utsätts för våld utsätts också för en normaliseringsprocess och ser inte alltid att det är allvarliga brott hon utsätts för. ”Han brottade bara ner mig på golvet och slog med handflatan istället för med knytnäven” är något jag fått höra.
Jenny säger att våld i nära relationer är ett samhällsproblem som måste tas på allvar. Hon önskar att tiden mellan en polisanmälan och polisförhör ska vara kortare än idag, efterlyser ett bättre stöd från samhället och större civilkurage från alla och en var.
– Misstänker du att en granne eller en väninna far illa? Agera! Ett barn? Gör en orosanmälan – hellre en gång för mycket än en gång för lite. Skulden och skammen är aldrig offrets. Den ska läggas där den hör hemma, hos förövaren. Varje gång jag lyckas få en kvinna att polisanmäla gärningsmannen är en liten seger. Då känner jag att jag jobbar med något som verkligen är meningsfullt, att jag bidrar till ett samhälle som jag själv vill leva i.