Natalja är från huvudstaden Vilnius i Litauen. Hennes föräldrar var medan de levde ortodoxa kristna och firade därmed julen den sjätte och sjunde januari enligt den julianska kalendern. På den tiden tillhörde Litauen Sovjetunionen och religion var i praktiken inte accepterat.
– Ändå behöll mina föräldrar och många andra litauer och ryssar sin kristna tro i smyg. Men juldagarna var inga röda dagar i almanackan, berättar hon.
Det fanns fortfarande en del gamla kyrkor som stod öppna. Folk besökte dem, men inga mässor eller gudstjänster annonserades, utan all kyrklig verksamhet skedde diskret.
– Jag tror att man såg lite mellan fingrarna, särskilt i Litauen, men de som var kristna skyltade inte med det.
Det kunde hända att någon skrev och skvallrade till det kommunistiska partiet och den som råkade ut för det kunde få en lägre tjänst på jobbet, berättar hon.
Nataljas föräldrar hade kors och ikoner uppsatta på väggen, vilket är tradition bland ortodoxa kristna. Men om det kom okända och hälsade på drog de för ett draperi och gömde dem.
Trots allt hemlighetsmakeri var julen en högtid som Natalja minns från sin barndom.
Julen i den ortodoxa kristendomen föregås av en fasta som startar redan den 28 november. Under den tiden avstår de i första hand från kött och feta mjölkprodukter.
– Fastan är en reningsprocess för kropp och själ. Om du kan avstå från en viss typ av mat kan du avstå från dåliga handlingar och tankar.
Den sjätte januari börjar firandet på kvällen med att man läser en bön och går till kyrkan om det finns möjlighet.
– De äldre brukar inte äta någonting alls förrän Betlehems stjärna syns på himlen.
En traditionell julaftonsrätt är kotja – matvete kokt i ugnen med nötter och honung. På julbordet i Nataljas barndom fanns också tranbärssoppa, fruktkompott, rödbetor och sill. Från katolikerna i Litauen kom traditionen att äta små bröd med vallmofrön som man doppade i mjölk.
– Det är viktigt med frön, eftersom de symboliserar det nya livet som ska växa.
Under bordsduken satte man under Nataljas barndom hö för att minnas krubban i stallet där Jesus fick sin första bädd enligt Bibeln.
Hennes mamma brukade baka bullar, kakor och en sorts tjocka honungspepparkakor inför jul.
– Än idag kan jag minnas doften av nybakat julbröd.
Juldagen var en festlig högtid. Då bröts fastan på allvar och de fick börja äta kött och fågel.
Den påföljande tiden fram till den 19 januari är också en speciell tid i den ortodoxa kyrkan, då man uppmärksammar Kristus dop.
Natalja tyckte mycket om julen som liten flicka. Hennes pappa tog in en julgran som de klädde och hon brukade också få någon present – ett spel eller en bok.
– Det var oftast små presenter som vi barn fick. Runda karameller på pinne var något jag minns att vi fick som var jättegott. De vuxna däremot fick inga julklappar. Det var inte så kommersiellt som idag.
Några av barndomens jular firade hon hos sin faster som bodde i en liten by 17 mil från Vilnius, där de kristna vågade vara med öppna med sina jultraditioner.
– Där samlades det mer folk och många barn. Vi sjöng julsånger och jag minns att det var väldigt roligt.
Hennes faster hade ikoner som inte behövde hänga bakom draperier och eftersom det var på landet fanns det mer mat att välja på.
Natalja har genom livet behållit sin ortodoxa kristna tro, även sedan hon flyttade till Sverige för 16 år sedan.
– Jag är väldigt glad och tacksam att jag tillhör en familj som uppfostrade mig i kristen tro som jag fortfarande har med mig, säger hon tankfullt.
Idag arbetar hon som modersmålslärare i Luleå kommun och lever tillsammans med Sven-Göran, medan hennes vuxna dotter och tre barnbarn bor kvar i Litauen.
Hon är medlem i en ortodox församling i Luleå som håller till i Porsökyrkan. De har gudstjänster ungefär var tredje eller var fjärde vecka och dessa lockar mellan 35–40 personer både från Luleå och från andra kommuner i länet.
Fortfarande firar hon julen den sjätte och sjunde januari – och numera även den 24 december.
– Fast jag brukar avstå från skinka och köttbullar tills vi är framme vid den ortodoxa juldagen, säger hon leende.
Natalja tycker om julen, att man har mer tid för varandra och hinner umgås.
– Jag tycker att vi ska minnas julens betydelse och koncentrera oss på det och inte på det kommersiella, säger hon.
Numera är julen en högtid i alla kyrkor i hela Litauen. Många kyrkor har renoverats och öppnats på nytt.
– När vi firar jul idag, kan vi gå till vilken kyrka som helst och det är en annorlunda känsla.