I mars dog Julias pappa, 47 år gammal. Hon är ledsen över det, men det var inte helt oväntat.
– Det är klart att missbruket har förstört mycket men mest för honom själv. Han har alltid varit mån om att ha en bra relation till sina barn, säger hon tankfullt.
Julias föräldrar skildes när hon bara var något år gammalt. Men hon har genom hela uppväxten haft kontakt med sin pappa och träffat honom regelbundet, även om han i perioder inte bodde i Luleå. Från det att hon var 12 år bodde hon hos honom varannan helg.
– Han var en fin människa om man bortser från missbruket och vi stod jättenära varandra.
Hon har under sin uppväxt inte haft stöd av Bufff, som inte har funnits i Norrbotten tidigare. Först ifjol fick hon kontakt med Bufff och då handlade det mer om hennes yngre syskon.
– Om jag ser tillbaka så känner jag att jag hade haft en fördel av det.
I början när hon insåg att hennes pappa hade problem skämdes hon för att berätta det för kompisar. Men ju äldre hon har blivit desto mer öppen har hon varit med det.
– Jag har insett att jag inte är min pappa. Jag har mitt liv, så varför ska jag skämmas över vad han gör?
Hon har alltid försökt finnas för honom. De har pratat med varandra i telefon dagligen och hon sov ofta över i hans lägenhet. Hon besökte hon om också när han var på behandlingshem, men när han var häktad låg anstalten för långt bort för att hon skulle hälsa på.
Att hennes pappa i perioder har varit frihetsberövad har inte enbart varit negativt för Julia.
– Det låter kanske konstigt, men jag har ju varit orolig när han har varit på fri fot, för då har jag inte vetat vad han har hållit på mig. Så på ett sätt har det varit bra när han har varit häktad, för då har jag sluppit oroa mig.
Hon har haft mycket uppbackning från både familj och vänner och det är hon tacksam över.
– Mina kompisar har följt med när jag har hälsat på pappa på behandlingshem och har varit ett superstöd när jag har varit orolig för pappa. Och så har jag haft mamma så klart. Hon har varit det största stödet.
Just nu arbetar hon i omsorgen och bor hemma hos sin mamma och hon tror att de erfarenheter hon har fått, kan komma att påverka framtida livsval.
– Jo, säkert. Jag hade velat arbeta med någon typ av missbruksvård.