I många år har jag varit avundsjuk på alla som firat jul medan jag själv alltid tagit på mig jobb och suttit helt ensam på redaktionen och undrat ”vafan gör jag här!”. Men i år är det annorlunda. I år har jag fått ta rygg på några brandmän som precis som jag valt att jobba istället för att fira jul med familjen.
Förväntansfull tar jag nycklarna till redaktionsbilen, sätter mig i den och beger mig till Gammelstad där jag träffar styrkeledaren Jim Ohlsson som tillsammans med sina kollegor Sara Lindfors och Lars Nyström sitter runt köksbordet på stationen och väntar på att kaffet ska bli klart.
– På julafton har vi inga stationsjobb alls utan vi har sett till att allt är gjort så att vi kan chilla och dra ut på larm när det behövs, säger Lars Nyström.
Och det är precis det jag trodde att de gjorde i stort settunder julafton, att chilla och vänta på att larm ska komma in. Allt är ju i princip stängt och knappt någon är ute på gatorna.
Men tydligen så har de i många år haft som tradition att åka tillsammans till stationen i centrala Luleå och käka julbord tillsammans med ambulanspersonalen och räddningsstyrkorna.
Klockan 11.20 sätter vi oss i brandbilen och beger oss dit.
– Vi får se vad som händer i dag, vi får hoppas att det fortsätter vara lugnt. Det är i alla fall kul att vi kan äta julmat tillsammans när vi inte kan göra det hemma med våra familjer, säger Jim Ohlsson.
Klockan har hunnit slå 12 men julmaten dyker inte upp. Den är försenad. Till slut bestämmer sig några brandmän att åka till leverantören och hämta maten själva.
12.30 anländer den efterlängtade maten och både ambulanspersonalen och brandmännen sätter sig runt ett dukat bord, med varsin julmust i handen och börjar hugga in. Men det hinner inte gå mer än fem minuter innan ett larm från en av brandmännens radioapparater börjar tjuta.
Kan ni tänka er ansiktsuttrycken som uppstod? Föreställ dig att du sitter och är mitt uppe i att äta din mat när du plötsligt hör något du inte väntat dig. Precis så såg det ut runt bordet. Blickarna mot ljudet, gaffeln fast i munnen och kroppen på helspänn.
– Oj, det blev fel. Jag ville bara önska er god jul, säger en av SOS-alarms operatörer som råkade klicka på fel knapp.
Lättnaden kom tillbaka och julstämningen lyste upp på nytt.