Den 11 september 1973 störtades den folkvalde presidenten Allende i Chile. Runt om i landet drog Chilekommittéer igång sitt solidaritetsarbete.
I Luleå gick några eldsjälar i bräschen för arbetet som främst bestod av insamling av pengar, opinionsbildning och studiecirklar.
– Vi trodde inte att det skulle vara så länge. Det blev en långvarig diktatur, säger Viklund och tillägger att ordet långvarig även passar föreningen.
Fem år senare, 1978, riktades blickarna mot Argentina. Där höll landet militärdiktaturen i trådarna för fotbolls-VM – samtidigt kidnappades, torterades och försvann personer som var oönskade av regimen.
För att öppna folks ögon för vad som hände i det sydamerikanska landet arrangerade föreningen bland annat en alternativ VM-match i Luleå.
1979 blev året då mycket av föreningens arbete kom att handla om Nicaragua. Många är de Luleåbor som besökt landet och hjälpt till i återuppbyggnadsarbetet.
1984 ändrade föreningen namn till Latinamerikakommittén.
Samma år blev Luleå vänort med Puerto Cabezas i Nicaragua. Stora mängder av insamlat sjukvårds-, skol- och byggmaterial skeppades dit i containrar. Insamlade pengar har även gått till restaureringar av skolbyggnader och dylikt.
När Sida drog in stödet till Diakonia blev det dock omöjligt att fortsätta transporterna över Atlanten.
Nu är det i stället loppmarknaden på Kronan som drar in pengar till olika bland annat stödprojekt.
– Vi får in cirka 40 000 kronor där, säger han och tillägger att bidrag från Sida gör att en hundralapp i slutändan blir till en tusenlapp det tillsammans blir 800 000 kronor.
Latinamerika har kommit att ta en plats i Luleåbons hjärta.
– Jag har varit dit fem gånger. Första resan gick till vänorten, säger han och berättar att de bland annat fick se svenskt biståndsarbete på plats.
Sedan dess har han hunnit med El Salvador, Ecuador, Kuba, Venezuela. Argentina och Uruguay.
– I Uruguay fick vi träffa folk som varit flyktingar i Sverige och återvänt hem. De var så tacksamma, säger han och medger att det just är mötena med människorna som lämnat intryck.
Hur går det med föryngringen av föreningen?– Många har varit med länge och blivit äldre, men vi har inte blivit färre, säger Rolf Viklund och tillägger att det har en fördel då äldre ofta har mer tid.
På lördag firas 45-årsjubileet, blir det något 50-årskalas?– Om man lever får man se, säger han och tillägger att synen på solidaritet förändrats rejält genom åren.