Jonna Grundströms samling fyller ett helt rum, där finns små figuriner, sagoslott, exklusiva dockor och mjukisdjur.
Bakom en stängd dörr i hemmet ryms en hel miniatyrvärld.
Jonna Grundström rynkar pannan över frågan om barn brukar få låna någon av figurerna.
– Nej, nej, det får man bara inte. Det här är inte leksaker utan samlarobjekt. Jag tror att min samling är värd runt en kvarts miljon kronor.
Samlarvurmen startade i liten skala i second hand-affärer. Det började lite oskyldigt med att köpa tillbaka barndomens Disneyfilmer på VHS-kassett.
Fem år gammal gjorde den tecknade filmen Lejonkungen från 1994 ett oförglömligt intryck.
– Jag såg nyligen 50-talsklassikern Törnrosa på bio och blev helt tagen. Det var fantastiskt att se de vackra miljöerna på en stor filmduk. Jag tror att mycket av min fascination för Disney kommer ur musiken. Sedan gillar jag de äldre filmerna för att även om de är rätt hemska och lite grymma, så slutar de alltid lyckligt. Jag hatar filmer med dåliga slut, förklarar Jonna Grundström.
Askungen är en annan favoritfilm, där den förtrollade hästvagnen trängs på hyllan tillsammans med sagoslott och elaka styvmödrar.
På golvet ligger en replika av Aladdins flygande matta från filmen 1992. Mitt i rummet står en fullproppad bokhylla, där varje hyllplan har ett eget tema.
Jonna Grundström lyfter fram ett ornament med Baloo och Mowgli från filmen Djungelboken (1967). Strax hörs en melodi, A Bears Necessity, som i den svenska versionen fick titeln Var nöjd med allt vad livet ger och sjöngs av Rolf Bengtsson.
– Lagom till julhandeln varje år släpper Disneykoncernen tio ornament med motiv från filmerna. Jag försöker tygla mig, men det är svårt, berättar Jonna Grundström.
I år blev det förutom speldosan från Djungelboken, en från Hercules, en annan från Dumbo, en fjärde från Robin Hood och en som föreställer Esmeralda från Ringaren i Notre Dame samt en med en pumpa och de små mössen, strax efter att förtrollningen släppt, ur filmen Askungen (1950).
Varje hyllplan har ett tema. Det här är hämtat från filmen Skönheten och odjuret (1991) med den talande tekannan Mrs Potts till höger.
I ett hörn i rummet har dockor staplats ända upp mot taket. De förvaras fortfarande i sina originalkartonger. Pocahontas från filmen med samma namn (1995) är tillverkad i begränsad skala och finns i bara 4 500 exemplar.
– Pocahontas är min favoritfigur. Har alltid varit, kommer alltid vara. Jag hittade henne till slut på Tradera. Kanske betalade jag för mycket, men det var ett svårt läge.
På Instagram (@disney.north) visar hon varje investering. Kontot har 1 600 följare. De flesta bor i Storbritannien eller USA. Än har hon inte träffat en enda likasinnad svensk samlare.
En gång har hon övervägt att ge upp. Det var i samband med att hon och sambon fick lämna hemmet under en renovering av trerummaren på Porsön. Livet i ersättningslägenheten höll på att utlösa en depression.
Till slut var vantrivseln så stor att hon föreslog på fullt allvar att samlingen skulle säljas och bilda grundplåt till en bostadsrätt, men då klev sambon Marcus Lindmark in och stoppade galenskapen. Jonna Grundström tror att det var för att han kände sig medskyldig till att ha startat hela excessen för Disneyfigurer.
Skönheten & odjuret är en annan film från – vad Jonna Grundström kallar – Disneys storhetstid på 1990-talet.
På hedersplats i samlingen står nämligen en av Jim Shores figuriner som föreställer Skönheten och odjuret från 1991.
– Det är från tillfället när hon kommer nedför trappan i sin gula klänning. Jag höll på att smälla av när jag fick den av min sambo. Gud, så fin! Där och då började det. Allt har sedan dess fallit sig naturligt.
Det faktum att en del av samlingen ligger nedpackade i garderoben talar för att det i framtiden kanske ändå blir en flytt...
– Då skulle jag vilja ha ett par glasskåp till min samling. Kan du tänka dig hur lång tid det tar att dammtorka den här hyllan? Det tar timmar och ändå kan det finnas någon dammråtta kvar...
I nacken har Jonna Grundström låtit tatuera in Walt Disneys gamla logotyp. "Det kan bli fler tatueringar i framtiden", berättar samlaren.
I nacken har hon låtit tatuera in Disneys gamla logotyp. Redan 29 år gammal har hon insett att mycket var bättre förr.
Julaftonens tv-program Kalle Anka & hans vänner är en given tradition.
– Gud, ja, det är självklart. Kalle Anka på julafton – det kan inte bli mer jul än så. Jag ser den varje år. Favoritavsnittet är när Askungen får sin klänning. SVT får aldrig, aldrig någonsin, ta bort det programmet.
Var Disneys filmer bättre förr?
– Gud, ja. Jag gillade Zootopia. Trassel var fin, men inte alls i samma klass som förr i tiden. Jag älskar alla klassikerna från 1990-talet. Då var Disney som allra bäst.
Har du varit på Disneyland?
– Nej, aldrig, men jag fyller 30 år nästa år... Egentligen är det väldigt enkelt att ge mig presenter.
"Jag äger inga leksaker utan det är samlarobjekt. Jag tror att samlingen är värd runt en kvarts miljon kronor", berättar Jonna Grundström.