"Frågar du mig ska bra klippning vara som en Simon & Garfunkel-låt, den ska vara mjuk som bomull och dynamisk som en fjällkedja. Då är det rätt", säger Johanna Söderström.
Det är fredag på Espresso house i Smedjan. Klockan närmar sig halv tio och lugnet råder. Dörren öppnas och in kliver Johanna Söderström, som beställer en kaffe.
– Jag är van vid att det är jag som har kontrollen, det känns lite svårt att släppa den nu. Men jag ska försöka, säger hon och ler.
Vanligtvis är det hon som formar andras historier, men den här gången handlar allt om henne.
I 14 år har hon arbetat som klippare för film och tv. "Det sitter i väggarna", trailers och krimdokumentärer är några av projekten hon frilansat med genom åren.
Just nu klipper hon tionde säsongen av SVT:s omdiskuterade relationsprogram Gift vid första ögonkastet, som sänds våren 2024. Tittarna ska återigen få möta fyra par som träffas för första gången vid vigseln och följa dem under deras första tid som äkta makar.
– Min roll är att förvalta de här modiga människornas berättelse.
Hon är mitt i "episod ett-stressen" just nu.
– Jag har några dagar kvar och sen ska jag ha den färdig för kanal. Det är en stark stress, för det är speciellt att sätta just första episoden.
Produktionen består av nästan 50 personer – tre av dem arbetar med efterbearbetningen. Det är där Johanna Söderström kommer in i bilden, hon är en av två som har huvudansvaret för klippningen och det här är tredje året hon klipper programmet.
– Det är ett av de roligaste projekten jag jobbat med, just för att det är utmanande. Jag tycker det är bra att ta på sig sådant som man knappt klarar av. Det är svårt att göra det här projektet av flera olika anledningar. Men sen är det också något speciellt att få göra innehåll av känslor och kärlek för det är så djupt rotat i oss.
I 20-årsåldern flyttade Johanna från Luleå till Haparanda för att studera musik, därefter läste hon naturtekniskt basår med siktet inställt på att plugga till veterinär. Men till slut valde hon istället att styra stegen mot Småland och skolan GTV Gamleby TV-Produktion, som blev startskottet till karriären hon har i dag.
– Jag tror jag har min mamma att tacka för att jag kunde göra ett djärvt vägval. Hon sa: ”Betygen och allt går ju bra, men är det här verkligen du Johanna?” Det tycker jag var ganska häftigt att hon vågade säga, för innerst inne visste jag att det inte var det.
Efter utbildningen jobbade hon som videojournalist på 24 Norrbotten, och ett år senare flyttade hon till Stockholm. I dag bor hon i Årsta tillsammans med sin sambo och deras dotter. Några gånger om året reser hon till hemstaden för att besöka familj och vänner.
– Luleå, det är någonting att komma hit – det är ett lugn.
Att våga ta pauser även om det är stressigt samt vara öppen, är två saker Johanna Söderström säger att hon har med sig från sitt arbete på 24 Norrbotten. "Som reporter, när man jobbade här uppe, stack man ut på allt och fick möta alla typer av problem, människor och olika sorters berättelser. Det tror jag att jag har med mig även i dag", säger hon.
Vad får du för reaktioner när du berättar vad du jobbar med?
– Folk är superintresserade, jag känner att jag drar samma stories om och om igen, från middagsbord till lekparker. Det är jättehärligt att folk blir engagerade av formatet.
– Jag tror det handlar jättemycket om att relationer, kärlek och känslor är sådant som alla kan relatera till oavsett vad man själv sitter på för relation och bakgrund. Det är nog därför det skapar så mycket engagemang, folk har lätt att ta till sig det och kanske också få känna sig litegrann som experter i ämnet. För alla är vi ju på sätt och vis experter på relationer även om vi kommer från helt olika bakgrunder.
Själv hade hon inte tittat på programmet innan hon började jobba med det.
– De lät chockade, det känns som att alla kollar på det. Men det var kanske bra på ett sätt, för jag hade inga förutfattade meningar eller bild av vad det var som skulle göras. Jag var inte färgad av någonting när jag satte i gång med projektet och det kan vara både positivt och negativt.
Varje avsnitt tar ungefär fem veckor att göra, då kan det vara 40–60 timmars material som ska bli 48 minuter.
– Man kan tycka att vi förenklar, men vi måste det. Åtta personers liv ska kokas ned till 48 minuter, man inser hur försvinnande lite tid det är. Var och en ska under en episod ha en berättelse som genomsyras av framåtrörelse, spänning och dramaturgi. Saker måste ha en riktning. Annars blir det otittbart.
Samtidigt poängterar Söderström att grundpelaren i jobbet är att det som berättas är sant och att det som sållas bort aldrig får vara av betydelse för karaktärerna.
– Det är det som allra mest pågår i de flesta personernas liv. Typ att man sitter och äter lunch och stirrar ut genom fönstret. Eller man går genom parken för man ska komma fram till glasskiosken. Fotograferna som följer de här paren är med nästan hela tiden, men vanliga människors liv är ju inte så spännande. Ibland bränner det till i form av ett samtal eller känslor och de bitarna försöker vi plocka och göra begripliga.
Deltagarna får titta på allt som klippts ihop innan det sänds på tv – det tyckte hon kändes läskigt i början.
– Jag tänkte att de skulle anmärka på allt. Men det är få deltagare som vill ändra något. För vissa kan det handla om att: Oj, jag var inte så fin på den bilden eller vad konstig jag lät. Man inser att vi alla nog går runt med ångest över saker som ingen annan märker. Det är en häftig insikt.
Det var stor glädje bland både deltagare, experter och produktionsteam när programmet vann "Årets kärleksreality 2023" tidigare i år. Från vänster Arvid Stark, Maria Farm, Stina Thunberg , Ida Stark, Kalle Norwald, William Johansson Kalén, Fredric Bohm, Fredrik Lindberg, Johanna Söderström, Kristin Bleckberg.
I augusti vann Gift vid första ögonkastet Kristallen i kategorin "Årets kärleksreality 2023".
– Jag är en person som har höga krav på mig själv och tänker att det kan bli bättre och måste vara perfekt. Det får inte bli fel. Ni vet den där känslan av att vara en bluff, snart kommer de på mig, jag kan ju inte det här (Skratt). För mig blev det ett kvitto på att det jag gör duger, säger hon.